– Jag har gillat musik ända sen jag var liten och lärde mig små visor på pianot redan vid 2 års ålder. Vilken som var den första personen som inspirerat mig minns jag själv inte, men min mamma berättar att jag blev intresserad av pianot genom att titta på Robert Wells på tv. Sedan dess har jag inte haft någon speciell förebild.
– Min motivation och kärlek för både musiken och själva instrumentet ledde mig till att söka till estetiska programmet, berättar Ania Kimstål, som gillar all sorts musik. Det är låten, inte genren, som spelar roll, säger hon, och på pianot är det oftast den klassiska musiken som gäller.
Var valet självklart?
– Gymnasievalet var väldigt svårt för mig. Hela mitt liv har jag kämpat för bra betyg och när valet kom hade jag så många vägar att gå. Jag kunde valt vilken linje jag än velat, men hur jag än funderade kom jag alltid tillbaka till estet.
– Musiken är en sån stor del av mig, att dela den, att spela den, att lyssna på den och att känna någonting av den. Jag älskade min hobby, jag älskade musiken och ville lära mig mer. Att sedan estet-programmet är högskoleförberedande var bara ett plus i kanten, tycker Ania.
Vem har puffat dig framåt?
– Jag har alltid varit hård mot mig själv och är en liten perfektionist. Visst har andra stöttat mig, men det har alltid varit jag som lagt största trycket på mig för att bli bättre och fortsätta växa med musiken. Skolans mentor och pianolärare har betytt mycket och med deras hjälp har jag utvecklats mer än vad jag trodde var möjligt.
Just nu vet inte Ania hur framtiden ska se ut. Hon går andra årskursen på gymnasiet och har ett drygt år kvar av sin gymnasieutbildning. För tillfället är hon osäker på sina framtidsplaner. Hon funderar på att plugga vidare på högskola, kanske till psykolog, eller börja arbeta direkt efter studenten 2020.
Men vilket val hon än gör är musiken för henne en så viktig del av livet att den alltid kommer att följa henne, säger hon. Och vem vet vad framtiden har i sitt sköte.