Drama
Titel: Rodeo
Visas på: Bio
I rollerna: Julie Ledru, Yannis Lafki, Antonia Buresi
Regi: Lola Quivoron
Speltid: 105 min
Betyg: 4
Det är rodeo – ett motocrossgäng bränner gummi på en övergiven asfaltsväg utanför Paris. Bland dem finns Julia. Som ensam tjej stör hon killarna med sin närvaro, men det skiter hon i. När de upptäcker att hon stjäl motorcyklar från Blocket-försäljare får hon en plats i det småkriminella gängets innersta krets.
Det som fängslar mig med Lola Quivorons Cannes-prisade debut är hur hon skildrar Julia. Regissören har själv sagt att hon vill utmana den manliga blicken, och det gör hon genom att totalt undvika den. Julia är en ung tjej på motorcykel. Sexigt, eller hur? Eller inte! Hon slipper objektifieringen och får därigenom vara människa. Det är ett otroligt ovanligt sätt att porträttera kvinnor som för mig blir en liten revolution.
Julia har långt ovårdat hår, inget smink och stora täckande t-shirts. När gänget ska klä upp henne inför en blåsning, och kameran rör sig runt för att se hur de tajta byxorna sitter på rumpan, kommer Julias hand in i bild och drar obekvämt i tyget. Det är sådana små saker som gör all skillnad. Det är underbart.
Extra plus i kanten får filmen för surrealistiska drömscener med glitter på hud (à la "Hiroshima – min älskade") och användandet av dubbelexponering med "Körkarlen"-känsla. Jag kunde bara önska att filmen helt lämnat bröderna Dardenne-realismen och gått ännu längre i den typen av experiment.