Herman Geijer, född och uppvuxen i Örsundsbro och Enköping, är Sveriges främste zombieöverlevnadsexpert, kanske den enda.
– Zombien är inget tänkande monster och heller ingen hämnare, säger han. Zombien är som en naturkraft, något som förstör och ödelägger. Den går inte att förhandla med och inte heller att stoppa. Skogsbranden i Västmanland och stormen Gudrun betedde sig som zombier, förstörde och ödelade.
Mycket har hänt sedan Herman Geijer för tolv år sedan började med sina föreläsningar om hur man överlever zombier, kriser och katastrofer.
– Krismedvetandet i samhället ökar. Det är inte längre skämmigt att förbereda sig med några extra vattendunkar i källaren.
Uppväxten i Örsundsbro har bidragit till att forma honom till den han är idag.
– Rejält tråkiga ställen i tonåren, säger han. Hårdrockscenen i Uppsala lockade mer. Nu ser jag det på ett helt annat sätt. Att växa upp i Örsundsbro och Enköping innebar en trygghet. Mina föräldrar gav mig dessutom stor frihet under ansvar.
I boken Monstersamhället betraktar Herman Geijer vårt moderna samhälle. Han försöker bena ut vad som orsakat den klimatkris som forskare menar att vårt samhälle står inför. Under två år har han läst rapporter och böcker, lyssnat på radioprogram och poddar, sett dokumentärer och samtalat med olika experter.
– Tidigare har jag talat om hur vi måste förbereda oss inför katastrofen, säger han. Nu har jag skrivit om vad som leder till katastrofen.
Konsekvenserna av ett alltmer industrialiserat samhälle går han igenom i boken. Naturtillgångar och energi har setts som oändliga resurser. Följderna av en ohämmad produktion av varor, och användning av energi, börjar nu märkas genom en global påverkan med extremvärme, köldknäppar, ekonomiska krascher, svält och väpnade konflikter. Tidigare misstag försöker man korrigera med ny teknik, vilket kräver ännu mer råvaror och energi.
– Vi har skapat ett samhälle som beter sig som Frankensteins monster.
Herman föreläser och skriver böcker. Han bloggar och ordnar studiecirklar. Dessutom odlar han i sina pallkragar – vitlöken för nästa år är redan satt. Hur hinner han?
– Jag drivs av skaparlust. När jag får en idé, går jag vidare med den. Doing by doing. Jag funderar inte så mycket över motgångar. Jag kör helt enkelt.
Lampan över Hermans köksbord lyser. På bordet står en kaffetermos, på golvet kattens matskål. Inomhus är det varmt. Utomhus minus fem. Det moderna samhället fungerar – åtminstone idag.
– Jag tror inte att vi saknar krisinsikt, säger han. Det är nog bara så att det ligger i den mänskliga naturen att reagera trögt vid kriser. Tänk på hur vi agerar när det är brandövning på jobbet: ”måste bara skicka mina mail först”. Vi pratar om klimatet och har ångest över klimatet. Allt fler förstår att vi kommer att ha svårt att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader, fortsätter han. Ändå är det få som ändrar i sina liv. Vi fortsätter som vanligt med en livsstil där prylar och många resor ger status.
Herman tar en klunk kaffe. Köksklockans visare rör sig sakta, ett tick i taget. Katten har ännu inte visat sig. Herman ler.
– Katten är grannens. Den brukar gå runt bland lägenheterna i huset, dela med sig av sitt spinnande – och äta när den är hungrig. Den har ingen aning om att monstret lurar runt hörnet.