Året är 1989 och sophämtarna Bernt Lindberg och Bengt Karlsson har just börjat pressa ihop de svarta sopsäckarna från ett villaområde i Bergvreten när batterisyra och spillolja börjar spruta ut från en av dem. Bernt och Bengt hinner dock att ta skydd.
– Jag kunde ha blivit blind. Om jag inte hoppat undan skulle jag ha fått syran i ansiktet, berättar Bernt Lindberg för EP:s reporter.
De kallar på polis, som rycker ut tillsammans med miljö- och hälsoskyddsföravaltningens inspektör Roland Stenebo.
Den sistnämnde förklarar att det handlar om miljöfarligt avfall som inte får hanteras hur som helst, och absolut inte får slängas bland vanliga sopor.
Ännu har Enköpingsborna inte fått rutin på sopsortering i nån större skala, det kan de båda sophämtarna intyga. Nämnde Bernt har exempelvis fått benet uppskuret av glasskärvor från ett krossat akvarium som låg i en sopsäck.
På EP:s fråga om det inte är dags för kommunen och sophämtaren Lastbilscentralen att gå ut i en informationskampanj om sopsortering svarar Börje Carlsson från Lastbilcentralen:
– Jo. Men det blir en kostnadsfråga. Det kostar väl 40 000 att få ut en folder. Men det är klart att vi måste påtala för folk att de ska sortera sina sopor. Men ibland hjälper inte det. Många slänger vår information direkt.