De enkla och billiga små motorcyklar och mopeder som efter kriget for runt på den tidens slingriga grusvägar ersattes med bilar. Resultatet blev att en massa rätt slöa motorcyklar blev så att säga över.
Det var småcyklar på runt 125 cc med en toppfart på 60-70 kilometer i timman. Mopparna tog 15-åringarna hand om, men lättviktarna var iskalla. 16-åringarna med motorcykelkort skulle hellre ligga döda i ett dike än bli sedda på ett sådant monument över Fattigsverige. Nej, där skulle det vara en Silverpil som gjorde minst 120 kilometer i timman.
De enda som egentligen hyste kärlek och intresse för dessa överblivna fornlämningar var smågrabbar. Avsaknad av både körkort och kontanta medel samt åsikter från föräldrar avhöll dock i regel denna kategori från inköp.
Nu var det ju så att en av dessa tvåhjulingar, en så kallad Husqvarna ”rödmyra” i flera veckor stod lutad mot staketet runt en gammal skrothandel. Äldre Enköpingsbor minns säkert den skrothandeln som låg nära där Joarparkeringen ligger idag. Vi, det vill säga jag och två grabbhalvor till (inga namn) gick förbi där under några veckor och noterade att den dels var olåst och dels att man inte brydde sig om att ta in den innanför staketet.
En ”räddningsexpedition” för den övergivna rödmyran såg vi som absolut nödvändig. Insatsen planerades noga och en mörk kväll ledde vi, med fjärilar i magen, iväg det åtrådda objektet genom mörka gator. En av oss kollade runt gathörnen så att ingen oönskad individ dök upp. All gick bra och vi placerade den i en skogsdunge och täckte över med granris och annat.
Efter skolan nästa dag smet vi listigt iväg från hemmet under förevändning att ”fixa en grej”. Föräldrar kunde lätt få åsikter om sådana här saker, så det var klokast att inte belasta dem med onödig kunskap. När vi kom fram till skogspartiet upptäckte vi, ve och fasa, att någon hunnit före! Vår kära lilla rödmyra var borta! Efter lite diskret efterforskning under några dagar visade det sig att en annan grabb i vår ålder, fast betydligt smartare, förmodligen spanat in våra förehavanden. Han hade gått direkt till polisen med den och anmält den som upphittad. En gammal rödmyra betingade ju inget egentligt värde så ingen annan ägare orkade anmäla sig. Därför blev han så småningom den legala ägaren.
Vi begrundad situationen och insåg att mopeder egentligen var mycket roligare.