År 2010 flyttade konstnären och konstterapeuten Tina Tombrock och hennes man till gården i Villberga med den stora kvarnen.
2010 flyttade konstnären och konstterapeuten Tina Tombrock och hennes man till gården i Villberga. Byggnaden bredvid den ståtliga gamla kvarnen som förut var ett snickeri, blev hennes ateljé och verkstad. År 2012 öppnade hon upp den egna verksamheten Backa Konstkvarn.
Inom konst- och bildterapin har hon en lång karriär. De senaste åren har hon gjort besök hos skolor för att hjälpa elever att utveckla det egna skapandet. Hon har jobbat som konstterapeut i både Grillbyskolan och inom ungdoms- och vuxenpsykiatrin i Tyskland. Innan dess har hon haft en rad olika arbeten inom området.
– Konsten är ett medium för att uttrycka olika känslor och tankar. När jag själv skapar finns det tankar och minnen som jag bearbetar.
Tina Tombrock har en lång arbetserfarenhet inom konstterapi.
Tina upplever att konstterapin är ett bra första steg, för att exempelvis sedan våga gå i samtalsterapi.
– En gång träffade jag en kvinna som berättade att arbetet med mig, gjorde att hon kände sig redo för samtalsterapi. Oftast kan det ju finnas en spärr när man ska prata med någon. Men när det finns färg och arbetsmaterial kan man lättare komma igång med det själv.
År 2012 öppnade Tina Tombrock upp den egena verksamheten Backa Konstkvarn. Verkstan ligger nära Villberga Kyrka i en miljö med en historia från 1700-talet.
För tillfället har hon ingen konstterapi-grupp på Backa Konstkvarn. Men skulpteringsgruppen på torsdagarna som hon är ledare för på torsdagarna, har kommit att bli en terapeutisk oas.
Lillemor Hammarlund och Lena Sjöberg tycker att ålderskillnaderna i gruppen är kul. Men att det inte märks särskilt mycket.
I konstverkstaden intill kvarnen sitter fem kvinnor och arbetar individuellt med sina lerskulpturer. Men samtalet som florerar mellan arbetsbänkarna deltar alla i.
– Vi har hållit på länge och lärt känna varandra väl, säger Lillemor Hammarlund som varit med sedan 2013.
"Man delar med sig av sina vardagliga problem och tar upp när man mår dåligt. Det finns alltid någon som har en liknande erfarenhet", säger Agneta Midfrost.
Vad de samtalar om beror på vad som hänt under veckan.
– Man delar med sig av sina vardagliga problem och tar upp när man mår dåligt. Det finns alltid någon som har en liknande erfarenhet, säger Agneta Midfrost.
Tina menar att dagen inte bara handlar om själva skapandet.
– Det är en mötesplats där samtalen har en stor roll.
Lillemor Hammarlund hare varit med i Tina Tombrocks konstgrupp sedan 2013.
De berättar att många av deras nära och kära vet att torsdagen är en helig dag för dem.
– På torsdagar går det aldrig att planera något. Då vet alla att jag är på keramiken, säger Ulrika Rindegård och ler.
Vanligtvis droppar en efter en in vid klockan 11. Sedan arbetas och samtals det till klockan 16. Däremellan lagar Tina en lunch åt alla. Det är en särskilt helig stund för sällskapet. Då kan de prata extra mycket, berättar dem.
Fokus på det egna arbetet varvas med skratt och samtal.
De räknar ut att de i snitt måste ha känt varandra i ungefär 5 eller 6 år.
– Men gruppen har liksom svarvats fram, säger Lena Sjöberg.
– Jag hade bara tur att jag placerades här när jag var ny, säger Ulrika.
Carin Sparr hittade till verksamheten i Villberga när hon blev pensionär.
– Jag och en kompis åkte hit och skulpterade. Hon är inte här längre, men jag har blivit kvar, säger hon.
Carin Sparr hittade till verksamheten i Villberga när hon blev pensionär.
Även fast konstellationen består av olika åldrar och erfarenheter, finns många likheter.
– Vi är kreativa så det bara sprutar om det. Utöver keramiken håller alla på med sysslor som att sy, laga mat och snickra, säger Lena.
Gruppmedlemmarna berättar att de inspirerar varandra till att bli mer kreativa.
Ibland går Tina runt för att handleda i keramiktekniken. Men mestadels sitter hon ned, lyssnar och deltar i diskussionerna.
– Det är roligt att träffa alla och se skaparglädjen. Det är en oas av avkoppling och lugn.
Klart står att vilken dag i veckan de i rummet har som favorit-dag.
– Brukar vi inte kalla det paradiset? Säger Agneta.
Resten av torsdagsgruppen instämmer.