Oksana Tsyganii och hennes svenska vän och fadder Martin Jungberg ger ut bok på temat att lämna det man älskar. Oksana har illustrerat bilderna i boken och Martin har satt ord på de känslor hon förmedlat. "Den här boken är min dröm som går i uppfyllelse", säger hon.
Oksana Tsyganii bor numera i Enköping med sin familj. Hon mötte Martin Ljungberg första gången i Strängnäs där hon och familjen bodde på ett flyktingboende. Martin och hans fru Sofia Van Elmpt hade startat ett fadderverksamhet för ukrainska flyktingar.
– Vi såg att det fanns ett behov av det i Strängnäs, säger Martin.
På fadderboendet tog Martin och Sofia reda på de ukrainska flyktingarnas intressen och kunskaper via ett formulär. Oksana skrev att hon gillade att måla.
– Hemma i Ukraina jobbade jag på bank, men drömde alltid om att måla. När jag blev mamma hade jag mer tid för det intresset, säger Oksana.
Hon hade sedan tidigare drömt om att få illustrera en barnbok. När Martin såg hennes formulär ringde han upp en kompis som jobbar som bokförläggare.
– Det gick fort att få ett kontrakt, säger han.
Oksana vill fortsätta att illustrera barnböcker. Men först vill hon lära sig svenska. Bakom henne och Martin hänger bilder och glosor som ska hjälpa henne att lära sig det nya språket.
Oksana fick börja skissa upp en tidslinje om hur berättelsen skulle se ut. Medan hon illustrerade bilderna och förmedlade sina känslor fick Martin, som tidigare skrivit en annan barnbok, försöka att sätta ord på det.
Boken skrevs på temat om att behöva lämna det man älskar. I den berättas om en mamma och hennes barn som lämnar sitt hem i Ukraina. Men varför är inget som nämns uttryckligen.
– Det är en bok för barn, vi kan inte skriva om allt vi känner i den, säger hon. Jag kunde exempelvis inte måla ett krig, säger hon.
I boken som är skriven på både ukrainska och svenska får läsaren följa en familjs resa mot en osäker framtid i ett nytt land. Det är en resa där saknad och förlust långsamt byts ut mot förväntan och hopp.
I den tvåspråkiga boken, förmedlar hon känslorna kring kriget med hjälp av färger och ansiktsuttryck. Men att gestalta dem var stundtals jobbigt.
– Det var skönt att jag hade en total konstnärlig frihet. Men det var svårt att återuppleva händelser och förmedla det på ett mjukare sätt för barnen som ska läsa boken.
Oksana står med barnen och mannen Roman Tsyganii på deras balkong. Bredvid står faddrarna och svenska vännerna Martin Ljungberg och Sofia Van Elmpt. Förra sommaren blev Oksana och familjen tilldelade Enköping som hemkommun. Här bor de på ett tillfälligt boende på Åsundagården i Hummelsta.
Berättelsen är skriven ur ett helikopterperspektiv. Ibland får man ta del mer utav mamman i familjens känslor. Ibland mer utav barnens. På papper riktar den sig till åldrar från 6 till 9. Men i själva verket kan alla som behöver ta del av den, menar Martin och Oksana.
– Det är viktigt att alla kan släppa och bearbeta det jobbiga som har hänt och hitta meningen med livet igen.
I boken nämns inget krig. Men på en av sidorna i den har Oksana illustrerat den resa från Ukraina till Sverige som hon och familjen själva var tvungna att göra när kriget i Ukraina bröt ut.
Boken kommer troligtvis att släppas i veckan berättar Martin. Den är försenad från tryckeriet.
Men hemma hos Oksana finns redan ett exemplar.
– Det kändes fantastiskt att hålla i den. Det har varit ett stort, kreativt projekt.