Jack Werner och Ludvig Josephson tycker att skräckgenren är dramaturgiskt tacksam.
I en lägenhet i Vasastan spelas en av Sveriges kusligaste och populäraste poddar in. "Creepypodden i P3" är baserad på författaren och journalisten Jack Werners bok "Creepypasta – spökhistorier från internet" om har sedan start 2015 fascinerat och lockat lyssnare som har en förkärlek till det övernaturliga.
Jack började sända podden tillsammans med producenten Caroline Bratt Pouron men kort därpå anslöt dramatikern och radioregissören Ludvig Josephson som poddens producent.
För dem är Creepypodden en del av vardagen, och inte särskilt läskig. Deras uppgift är främst att förmedla och leda lyssnaren vid handen genom de stundtals ruskiga berättelserna.
– Det är inget vi gör för vårt eget höga nöje. Vi sitter inte och känner eller tänker att något är läskigt. Det är en skarp skillnad mellan att skapa en stämning och att sitta i den.
Ludvid instämmer.
– Personligen har jag aldrig blivit skrämd av någonting i podden. Det är ett arbete och man gör ett så bra jobb som kan göras. Inget får lämnas åt slumpen.
I en lägenhet i Vasastan i Stockholm spelas Creepypodden in.
Jack menar att podden i bästa mening ska vara opersonlig.
– Att själv känna för mycket känslor för materialet, är att beröva lyssnaren på upplevelsen, säger han.
– Med vår distans till jobbet, visar vi också att vi tar det här på allvar, säger Ludvig.
Det var längesen Jack kände sig rädd för det övernaturliga.
– Sen kan jag känna mig allmänt rädd i livet, exempelvis för att mitt barn far illa. Men jag är faktiskt inte heller någon skräckfilmstittare, jag gillar inte känslan av det krypande obehaget.
Jack Werner är journalist, författare och debattör.
De tycker båda om creepypasta-genren (spökhistorier från internet), eftersom den lyfter olika författare som skickar in sina texter om övernaturliga skeenden. Även fast podden nu sänts i sju och ett halvt år, finns det massvis med fler historier att berätta.
– Det är olika konjunkturer. Ibland finns det fler berättelser i inkorgen och ibland färre. Men historier är något som hela tiden fortsätter att uppstå.
Både Jack Werner och Ludvig Josephson bruka läsa upp insändares berättelser och historier de hittat på internet.
Enligt de båda är tjusningen med skräck-genren den dramaturgiska möjligheten och det medryckande.
– Det finns en oförutsägbarhet som håller lyssnaren på tårna. Människan är fascinerad av hot eftersom de skrämmer oss. Genom den här podden kan man på sätt och vis lajva hotet. Det finns också en lägereldsfaktor i det hela, eftersom man kan lyssna på ett avsnitt tillsammans med andra och kollektivt känna något, säger Jack.
Trots poddens tema berättar de att många lyssnare känner ett lugn av den.
– Jag har blivit kontaktad av personer som sagt att de blir trygga av våra röster och att de till och med brukar somna till podden, säger Ludvig.
Creepypodden görs av och med dramatikern Ludvig Josephson och journalisen Jack Werner.
Om de tror på historierna de berättar, är något de själva funderat på.
– Dels har man det inbyggt medmänskliga att tro på andra människor. Vi berättar om händelsen som om den hade kunnat ske här och nu. Idén är att det måste finnas en möjlighet att tänka på historien som autentisk. Och det är också för att vi själva ska kunna tro på det som berättas, säger Jack.
På torsdag 1 december kommer Jack till biblioteket i Enköping för att prata mer om sin personliga relation till skräck, mötet med genren creepypasta och hur man kan tolka olika vandringssägner.