Han får Sveriges Radios romanpris

Tonårsdottern Melissa håller på att glida ifrån sin ensamstående pappa, Bengt. Så känner i alla fall han. I ett försök att överbrygga avståndet mellan dem vill han ta reda på mer om hennes liv men det gör bara att han stöter bort henne ännu mer.

– Sen blir han helt besatt av att få tillbaka henne. Men det är ju en ganska naturlig process för en tonåring att vända sig bort från sina föräldrar och ut mot någonting annat, säger författaren Jesper Larsson.

"Den vanliga läsaren"

Romanpristagaren utses av en lyssnarjury som består av fyra representanter från olika bokklubbar i Skåne och Blekinge. Att det var just en lyssnarjury som tilldelade Jesper Larsson priset tycker han är extra kul.

– Det var ju “den vanliga läsaren” som representerades där, och det är inte jätteofta det är någon man har direktkontakt med.

Sveriges Radios lyssnare har under "Litteraturveckan" kunnat följa juryns diskussioner kring de nominerade böckerna.

– Jag lyssnade på samtalet om min bok och jag blev ganska tagen. Det var märkligt, en väldigt speciell upplevelse, någon sorts höjdpunkt nästan, säger han.

TT: Vad betyder det för dig att vinna?

– Det betyder väldigt mycket, jag blev jätteglad, riktigt lycklig faktiskt, säger han.

Ordlöst skrivande

När Jesper Larsson inte skriver böcker jobbar han som översättare och på Oxelösunds kommun. Han har nu publicerat totalt tre böcker men beskriver sitt författarskap som "ordlöst".

– Det kanske låter motsägelsefullt att jag inte riktigt kan förklara eller motivera med ord varför jag gör vissa val. Det är mer någonting annat som kommer i gång, en känsla, intuition – sådana grejer är mycket viktigare. Det växer fram en vision, en bild av hur det ska vara och sen strävar jag efter att försöka se den visionen tydligare och nedteckna den.

Däremot har skrivprocessen varit motsatsen till en dans på rosor för författaren. "Den dagen den sorgen" påbörjades för nästan tio år sedan, berättar han.

– Om jag hade haft kraft att skriva klart den på tre år hade den sett annorlunda ut. Men jag är samtidigt glad att det inte blev så, för då blev det som det blev nu istället.