Då framfördes nämligen Narvabaletten, en av tre delar av årets föreställning. Roar och behagar gör den än i dag i en unik uppsättning med nyupptäckta instrumentala delar. Sällan har man sett en föreställning som så elegant träder in i barockens mångfacetterade, musikaliska och danstanta värld.
– Få epoker har ett så enhetligt estetiskt uttryck som den franska barocken; där hängde musiken, dansen, teatern, konsten, arkitekturen, och dekorationskonsten ihop och inspirerade varandra, skriver Vadstena Akademien i sitt programblad.
De tvåförsta akterna har sitt ursprung i 1600-talet. Den sista akten, Narvabaletten (Le Ballet meslé de chants héroïquest) initierad av hovarkitekten och överintendenten´Nicodemus Tessin, ansvarig för ”allt som fordras för allsköns spektakel” var en hyllning till Karl XII:s seger vid Narva (Estland) 1700. Man har trott att Narvabaletten var vår första svenska opera-balett, men det har visat sig att den friskt lånat musik av de franska tonsättarna Jean Desfontaines och Jean Baptiste Lully (lån var inte ovanligt den här tiden). Anders von Düben d.y., som man tidigare trodde var huvudtonsättare var starkt influerad av det rådande franska stilidealet, och står för sång- och instrumentalpartier.
I årets produktion har baletten/dansen huvudrollen och solisterna/kören fungerar närmast för att för att berättelsen framåt (recitativt). Samtliga medverkande, agerar koreografiskt höviskt och stilfullt spektakulärt klädda i dräkter översållade av hav av blomster eller havets frukter.
– Barocken är visuellt underbar i all sin prakt och galenskap. Överdrivna detaljer, blommor och rosetter, fontanger och allongeperuker. . . en nästan outtömlig källa till inspiration, säger scenografen och kostymören Anna Kjellsdotter som får oss att häpna med sina fantasifulla och ”barocka” kreationer.
Årets föreställning ger oss chansen att kliva in i barockens dansanta och smått galna värld. Tre akter fyllda av behagfullt roande går fort. Plötsligt har två och en halv timme gått och man kliver ut i Vadstenas magiska kväll, då kustlinjen vid Vätterns västra strand rodnar i rött och den sammetsblå skymningen omsluter den historiska staden.