"Variationerna mellan språken är små"

Tyskan, engelskan och de nordiska språken har i många fall nästan exakt samma ord för många av våra kroppsdelar. Det gäller till exempel arm, hand, finger, fot, ben, öga, öra, hår med flera. Detta tyder på ett gemensamt ursprung i ett urgermanskt språk, som talats för mycket länge sedan.

Foto: Michaela Hasanovic/Arkiv

Ordboken2018-06-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De här orden är ur språklig synpunkt inte så intressanta, eftersom variationerna mellan språken är så små. Vi väljer i stället att i Ordboken för juni månad ta upp orden för några andra av alla de kroppsdelar, som vi kommer att låta solen steka på badstränderna i sommar.

Ansikte

Vi har fått ordet från lågtyskan, där det heter ansichte. Det är bildat av an som betyder på och Sicht som motsvarar vårt sikte. Ordet ansikte skulle alltså betyda ’det som man får sikte på, får syn på’, och visst är det väl så, att ansiktet är det första vi lägger märke till hos en människa.

I modern tyska heter ’ansikte’ Gesicht. Engelskan och franskan har ett helt annat ord, face, som går tillbaka på latinets facies med samma betydelse.

Armbåge

Det ligger ju snubblande nära till hands att tro, att ordet armbåge kommer av arm. Men så är inte fallet. Ordet armbåge kommer i stället från aln, det gamla längdmåttet, som definieras som underarmens längd – eller mer exakt 59,38 cm. Den ursprungliga formen av ordet var förmodligen alnbogi men, redan i fornsvenskan blev det alboghi. Anknytningen till arm är således en sekundär konstruktion i svenskan.

I tyskan heter det Ellenbogen eller Ellbogen och i engelskan Elbow. Båda går tillbaka på aln, som i tyskan heter Elle och i engelskan ell.

Knä

Liksom många andra ord för kroppsdelar har ordet knä djupa rötter, sannolikt ända ned till en indoeuropeisk språkgemenskap. Härför talar bla annat släktskapen med det grekiska góny , latinets genu och franskans genou. I germanska språk har man fått tyskans Knie, engelskans knee (med stumt k) och de nordiska språkens knä.

I fornsvenskan liksom även i en del andra äldre språk kunde knæ även betyda släktled. Enligt somliga forskare skulle detta kunna förklaras av likheten mellan mänskliga släktled och de leder eller knän, som finns på strån.

Mage

Det grekiska ordet för mage stómakhos har bildats efter stóma, som betyder mun. Somliga forskare menar, att magen under lång tid inte uppfattades som ett eget organ utan bara betraktades något som hörde till munnen.

Engelskans ord för mage stomach, franskans estomac och spanskans estómago går alla tillbaka på det grekiska stómakhos. Tyskan har liksom de nordiska språken ett helt annat ord, Magen. På danska har detta blivit mave, medan vårt mage står närmare tyskan. Finskan har lånat in ordet som mako. I engelskan har maw kommit att beteckna djurmage.

Muskel

Finns det någon likhet mellan en muskel och en mus, förutom de tre första bokstäverna? Ja uppenbarligen, eftersom själva ordet muskel kommer från latinets musculus, som betyder mus. Antagligen har man funnit en viss likhet mellan en muskel som rör sig under huden och en mus som springer.

Tyskan har ordet Muskel i samma betydelse som vi. Både engelskan och franskan har däremot behållit latinets c och fått muscle.

Nyckelben

Det något mer än decimeterlånga ben, som går från bröstbenet till skulderbladet, kallar vi nyckelben, fastän det knappast har någon likhet med våra nycklar.

Vi är inte ensamma om namnet. Tyskarna säger Schlüsselbein efter schlüssel, som betyder nyckel, engelsmännen säger clavicle och fransmännen clavicule. På latin heter nyckel både clavis och clavicula och på grekiska kleis. Alla dessa ord betyder också nyckelben.

Varifrån har då detta lilla ben fått sitt underliga namn? Svaret är helt enkelt, att de primitiva nycklar, som man använde under antiken såg ut ungefär som ett nyckelben. Man har funnit sådana svagt S-formade nycklar, somliga så gamla som från 700-talet f. Kr.