Jag springer till bilen för regnet det öser ner. Glatt vrider jag upp både basen och volymen när musiken drar igång.
Bilen är min zon där jag kan vara mig själv en stund. Och ofta spelar jag hög musik. Det blir en möjlighet till att rensa ut lite från huvudet och få nya tankar.
Och i morse tänkte jag att nu måste jag bli pigg av musik i bilen, och fundera på vad jag ska skriva om när jag kommer in till redaktionen.
Under sommarveckorna jag arbetat har jag gått loss i bilen varje morgon med schlagerhits och bortglömda låtar som skulle få vem som helst att lyfta på ögonbrynet. Jag kan ju lyssna på vad jag vill, eftersom ingen vet eller hör.
Men i morse sneglade jag på barnens spellista och tänkte varför inte...
Theoz sjunger " Som du vill" så hela bilen hoppar och jag liksom svänger med jag också. Det är en sådan lyckokänsla att sjunga allt man orkar och köra genom landsbygden i sommarregn. Allt känns så bra och jag tänker här sitter jag och tycker Theoz är toppen. Tur att ingen hör alla låtar jag hann med in till jobbet.
När jag parkerar bilen får jag den här känslan av att jag gjort bort mig. Händerna åker upp i ansiktet likt en ap-emoji som håller för sina ögon. Jag suckar och undrar om alla i familjen vet vad jag lyssnat på eftersom vi har "familjedelning".
Tankarna snurrar lite och funderar på om barnen skapat en spellista på min inloggning eller om jag råkat logga in på deras. Vem ser vad egentligen när det i grund och botten är en familjedelning?
Jag får reda ut det sen. Men de kanske har kacklats som i en hönsgård bakom min rygg där hemma. Om vad jag lyssnar på i bilen när jag tror att ingen vet.