Årets mest hysteriska högtid är med stormsteg i antågande. "Den var ju här nyss," tänker jag uppenbarligen varje år, eftersom jag känner igen orden i huvudet. Vad är den "perfekta julen"? På något sätt får jag för mig att det är den alla letar sig galna efter. Jag läser spaltmeter både här och där om människor som slår knut på sig själva för att denna storhelg och högtid ska bli så att alla blir nöjda.
Det är svårt att göra "alla" nöjda eftersom väldigt få människor tänker exakt likadant som du eller jag. Och vilka är det som ska bli nöjda? Jag kan nästan lova att om det är barnen du tänker på i detta fall, så blir de gladast om de får vara där de är som tryggast, känna sig älskade och de behöver inte drivor med julklappar. Det de kommer att minnas bäst när de blir vuxna är nämligen hur stämningen var.
Jag har skrivit det här förr och tänker nu upprepa mig: visste du att samtalen till BRIS ökar i juletider? Det handlar om rädslan för vad som händer när alkoholen går in och vettet kliver ut. Jag lovar dig: barn HÖR när de vuxna blir påverkade, långt innan något värre händer. Många av de här samtalen kommer från barn som aldrig berättar hur det är hemma.
"Barn tar inte skada av att se någon dricka alkohol", menar någon nu. Nej, inte om du har ett bra förhållningssätt. Inte om du fortsätter att vara den person de kan lita på. Blir du däremot "någon annan" och därmed släpper lös både ord (som du sedan inte kommer ihåg att du har sagt!) och rent av blir våldsam så förstår jag det barn som finns i din närhet och som har en knut i sin mage, långt innan det händer. Det är heller inte alla som ringer BRIS, för att de tror att högtiderna ska gå ut på att gå omkring och ha ont i magen.
Att fira jul handlar av någon anledning ofta om att infria andra (vuxnas) människors förväntningar, isynnerhet om man på något sätt råkar vara släkt. Om man inte firar jul på den eller den släktingens vis så blir nämnda person sur eller arg eller besviken. Ja, livet handlar om kompromisser - men då måste ALLA hjälpa till att kompromissa, inte bara en eller två. Varje gång jag läser en historia från någon som ännu en jul blivit "överkörd" på grund av släktens krav undrar jag: vad ville DU då? Hur ville DU ha det? Har du sagt det till dem det gäller? Jag har nämligen hört att människor överlag inte är så bra på att vara tankeläsare. Med hopp om att alla får den jul de vill ha önskar jag härmed God Jul och snart kommer nästa ståhej, nämligen nyår... så Gott Nytt År likaså.