Imorse när jag packade barnens skolväskor funderade jag på vad jag skulle skriva om när jag kom in till redaktionen. Jag fastnade direkt i detaljer kring själva "god morgon" och vad det innebär.
Säger vi det som en hälsning med en önskan om god morgon eller konstaterar vi att det är en god morgon? Kanske är det vi själva som sätter ribban för hur dagen ska bli genom att uttala att morgonen är god, varken mer eller mindre.
Och när det kommer till betydelsen av ordet så god känns det så väldigt svenskt lagom. För hur skulle det bli om vi råkade ta i lite extra på morgonkvisten, trots att vi är så himla trötta?
Morgonen och julen är god. Men påsken- den ska ta mig tusen vara glad. Även midsommar. Helgen ska bara vara trevlig.
Jag går och väcker yngsta dottern med lagom hurtig röst.
– Glad morgon.
Hon öppnar ena ögat och sneglar genom luggen.
– Va? Är den glad? , svarar hon med ett leende.
– Ja det är den, säger jag och håller andan.
– Bra, då går jag upp med en gång, säger hon och verkar faktiskt glad.
Enkelt. Det blir som man tänker. Gör morgonen lite mer än lagom.