Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionsnedsatta (LSS) har länge varit under lupp, i synnerhet den personliga assistansen. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över lagen som helhet. Försäkringskassan, som är den myndighet som utreder om personer som ansöker har rätt till hjälpen, agerar på regeringens direktiv. De har mätinstrument för hur många minuter någon är på toaletten, hur lång tid det tar att duscha och tvätta håret med mera.
Vartannat år samma procedur, med nya frågor inpå bara kroppen. Frågor du inte känner till om du inte har en omfattande funktionsnedsättning.
Hur vet jag så mycket om det här? Har JAG personlig assistans? Nej, men jag har läst otaliga inlägg på debattsidor om ämnet. Och varje gång jag läser tänker jag på HENNE. Hon, som var min vän. Hon som hade ett ganska omfattande funktionshinder i form av en matsond i magen, en kanyl i halsen för att kunna andas i en respirator nattetid. Vi träffades sommaren 2003 i Göteborg på ett seminarium för ansiktsmissbildade. Vi blev vänner och jag följde hennes liv på mycket nära håll, även när jag befann mig 50 mil ifrån. (Vadå, att ringa sex gånger om dagen, även nattetid, gör inte alla det? tyckte hon.) 2005 flyttade hon hemifrån, till en egen lägenhet och med personlig assistans, främst nattetid.
Till saken hör att denna tjej var MYCKET självständighetstörstande och ville helst " rå sig själv", vilket hon faktiskt inte kunde, för någon måste vara där för att suga rent slem i halsen nattetid, koppla in ny gasflaska till respiratorn vid behov etcetera. Detta kunde faktiskt inte jag. Jag var en vän, en vän som såg både hennes situation som användare av denna assistans. Jag såg även assistenternas situation, på flera sätt hade jag en unik inblick i något som är få förunnat.
Det är tio år sedan hon dog i år. Men det är alltid henne jag tänker på när jag hör om ett nytt avslag på personlig assistans. Det är alltid henne jag tänker på när jag hör en ny röst berätta om omprövningarnas intima och för många, kränkande frågor. Vad hade hon sagt om " idag"? Hur hade hon hanterat saken själv? På ett sätt är jag " glad" att hon slipper vara med om denna fullständiga nedmontering av något som verkligen hade som syfte att ge människor en självklar naturlig del i vårt samhälle. Föräldrar, främst mammor, vittnar om att de går på knäna när de förlorat sina barns assistans. Personer som flyttat hemifrån för att jobba, blir tvingade att flytta HEM igen, när de får avslag på assistansen. Och kan alltså inte jobba, eller vara med i samhället.
Är det billigare för staten att ha fullt arbetsföra föräldrar sjukskrivna hemma på heltid för att vara assistenter åt sina barn? Det är nämligen vad som sker i många fall när assistansen ryker för en familj. Jag är rent ut sagt förbannad!! Det PRATAS om människors lika värde, människors rätt att delta på lika villkor. Jamen VISA det då!! På riktigt! Det hjälper inte med fagra ord om påstådd förståelse för ohållbara situationer. Det handlar om människors LIV. Och rätten till ett liv, värt namnet.