Det kommer ständiga rapporter om det ”nya” utanförskapet, det som uppstår när någon inte har tagit till sig den nya teknikens lovsång. I dag är det nästan ett måste att ha tillgång till internet och kunna hantera en dator. Man förväntas betala sina räkningar på nätet, och så har det varit relativt länge. Omvärlden är väldigt bekymrad över det faktum att vi är några i det här landet som inte riktigt sjunger teknikens lovsång. Vi? Japp, jag hör till kretsen som sätter hakan i vädret och muttrar något när det blir för mycket ”så här ska det vara” i teknikdiskussioner. Och då är jag inte av årgång ”äldre modell”.
Bankerna drar ner på öppettider och därmed på besöksfrekvensen, man förväntas sköta det man behöver via telefon eller internet. Återigen: ALLA kanske inte har en dator! Och alla kanske inte använder den de har till sådant. Numera är telefonerna som små datorer, där kan du både surfa och även handla, genom att föra över pengar från ett konto till ett annat, om du har en så kallad bankapp tillhörande din bank. Eller så betalar du med det nya Swishsystemet.
Jag tillhör sorten som inte gör ett dugg av det där. Betalar inget via nätet. Har ingen så kallad smartphone, jag har en mobil som det går att ringa och smsa med. Och hemma har jag även en så kallad fast telefon som inte är kopplad till något annat än det vanliga vägguttaget. Har funkat i alla tider så det funkar nu också.
I dagens samhälle är det dessutom nästintill omöjligt att få prata med en människa när du ringer till en vårdinstans, det ska tryckas hit och dit och antingen hamnar du i telefonkö eller så blir du om du har tur, uppringd. Jag kör i vanlig ordning mitt eget race och struntar i alla telefonkopplingar, jag skriver pappersbrev och även om det tar tre månader innan jag får en tid så får jag en i alla fall. Det finns även möjlighet sedan rätt länge att läsa sin egen journal på nätet. Något som Uppsalaregionen var först ut med. Jättebra. För dem som kan och vill.
Varför tar omgivning och samhället för givet att alla är bekväma med teknik och bara ansluter sig till den digitala världen? Vad händer med oss som faktiskt inte riktigt...VILL?!
Varför ska VI anpassa oss efter något vi inte ens frågat efter? Jag är ”digital” så till vida att jag skriver mail, jag använder sociala medier och jag har ett kontokort, men jag VÄGRAR koppla ihop mina bank och sjukvårdsuppgifter med internet. Där går min definitiva gräns.