När man väntar på tåg kan det ta ett tag. Jag, 16 åriga Alma står och väntar på tåget. Jag ska ta tåget till Stockholm för att jag ska sova över hos min bästa kompis, Hanna. Hon flyttade från Enköping runt ett år sedan och alla är så överraskade att vi fortfarande håller kontakten. Men idag kom jag lite tidigt till tåget. Eller, mer som en timme tidigt. 55 minuter om man ska vara exakt, men vem är det egentligen? Vad skulle jag göra nu i 55 minuter? Jag kollade mobilen.
Meddelande från bästis för 5 minuter sedan
Bästis: Hej Alma! När kommer du hit? Jag kollade inte tidtabellen och nu kan jag inte hitta den! Jag vill bara veta när jag ska komma och hämta dig. Jag har planerat sååå mycket! Våran sleepover ska bli den bästa! Svara så snart som möjligt!
Du: Låter superbra! Jag kom lite tidigt till tåget. Jag kommer om drygt en timme. Ser fram emot till allt du planerat!
Nu då? Jag kollade Insta lite. Och där hittade jag mycket skräp, men lite var roligt måste jag säga. Som det Moa la ut om sin fluffiga hund. Tussan heter hon. Tussan satt på bordet medans alla sjöng för henne. Efter sjungandet åt hon en biff till tårta. Jag kollade på kommentarer till videon, sedan så skrev jag “Grattis Tussen!”
Men nu har jag tröttnat på instagram med. Så jag börjar spela Toy blast. Jag hann inte ens klara en bana innan jag såg det, en regndroppe på skärmen! Det regnade alltså? Typiskt! Jag vände på klacken och tog skydd under taket vid en av bänkarna.
Man tänker inte ofta på hur fint regn är. Till exempel.. har du någonsin satt dig i sängen och haft som en liten koja där? Inte jag heller! Men det låter mysigt va? Det blir bättre! När du sitter där så har du en ny kopp varmt te, med goda kakor bredvid. Och då läser du en bra bok medans regnet knastrar mot taket så fint. Jag skulle kunnat göra det varje dag! Om jag gillade te förstås.
Jag lägger ner telefonen för att jag vill inte att alla som jag inte känner ska kolla på vad jag gör. För nu har det bildats en grupp människor på bänkarna med tak. Jag är glad att jag kom först! Men nu utan mobilen så blir det tråkigt. Många vuxna säger att man får idéer och blir smartare av att ha tråkigt. Eller är det bara mina föräldrar som säger det? Men det är i alla fall inte sant för när jag har tråkigt så tänker jag på pinsamma saker. Som när jag fyllde år en gång och bröt benet samma dag. Lite pinsamt. Samma datum förutom året så tappade jag en bit tårta på min nya klänning! Jag var tvungen att byta kläder mitt i kalaset!
Jag känner hur det börjar hetta i ansiktet när jag fortsätter att tänka på pinsamma händelser.
Regnet droppar från taket. Nej, mer som faller eller öser. Då bildas en historia i mitt huvud om ett vattenfall. Jag tänker vidare på vad den handlar om och jag tyckte det lät som en bra saga, så jag skrev ner handlingen i telefonen.
Nu hade jag tråkigt igen. Jag kollar klockan och det är bara fem minuter kvar! Då packar jag ner min telefon i min redan fullpackade väska. Jag reser mig upp och går ut i regnet. Och där, i distansen ser jag tåget. Snabbt som en pil färdas det fram. Jag kollar runt mig och många personer står på perrongen med mig, och väntar. Tågdörrarna öppnas och folk springer ut med paraplyer och regnskydd, småbarn springer för att hinna ifatt sina föräldrar. När inga kommer ut så packas tåget på nytt, och tåget far iväg.