Dag 1
Jag satt där och tänkte, vill jag vara den jag är? Låt oss ta det från början. Jag heter Amanda, går på Ängskolan och är 13 år gammal. Detta är min dagbok och jag kan sitta i timmar och bara skriva och skriva. I varje klass finns det nåt slags ”populärt gäng” och i min klass är det Dina, Hanna och Elsa, om man ska säga det rätt så är Dina ”ledaren” och Hanna och Elsa är hennes små kycklingar som bara följer efter henne. Dina kan vara grymt irriterande, dryg och taskig.
Idag i skolan var det helt ok tills Dina började prata med mig. Jag var på väg ner från trappan och jag hör en röst bakifrån det är Dina som säger.
– Vilken fin tröja du har, vart köpte du den.
Jag hade en klump i magen och kände det på mig att detta skulle gå illa. Samtidigt som jag vände mig om svalde jag minst ett tusen gånger.
– Tack mamma köpte den till mig, svarade jag. Jag fick inget svar tillbaka, för man brukar ju liksom säga: Okej eller kanske jaha. Men med tanke på att vi pratar om Dina så är det inte möjligt. Den dagen hade jag på mig ett par svarta utsvängda jeans och en vit långärmad tröja som slutade precis innan naveln. Jag vände mig tillbaka och gick ner för trappan, jag kände mig lättad. Den dagen hände inte så mycket.
Dag 2
Det är en ny dag idag och idag har jag på mig ett par gråa mjukisbyxor och en svart hoodie. Anledningen varför jag tog mjukis är för att vi ska bada idag. Asså jag förstår mig inte på såna människor som gillar att ta på sig jeans efter att ha duschat. Man skulle mötas vid simhallen klockan halv 9 och pappa skjutsade mig dit idag. Vanligtvis brukar mamma skjutsa mig men inte idag. Nästan hälften av klassen var redan där. När jag klev ur bilen kollade jag, jag såg Hanna och Elsa. Dina var inte där och det kändes konstigt med tanke på att Hanna och Elsa alltid är med henne. När alla var där ställde vi oss på att långt led och jag stod bakom Hanna och Elsa.
– Asså det är så synd att Dina är sjuk idag, sa Elsa och Hanna nickade.
Men när jag tänkte efter så kändes det som att dom inte menade det.
– När man är klar är det fri lek! skrek vår lärare. Nästan alla sprang till hopptornet och jag var helt säker på att en tredjedel av dom som gick inte hade simmat 300 meter. Jag simmade ytterligare en längd och gick sedan till hopptornet. Jag bestämde mig för att hoppa från 5:an och det var inte för att alla ska tycka att jag är cool eftersom att jag inte är som Dina. Jag ställde mig i kön bredvid Elsa och Hanna som stod framför mig.
– Asså hur vågar du ens hoppa därifrån det är ju as högt, sa Hanna. Men hon sa det inte på ett drygt sätt som Dina skulle ha gjort. Resten av tiden vi badade så var vi alla tre med varandra och vi hade jättekul, och vi gick till och med med varandra på vägen hem från badhuset. Det kändes som att detta kunde bli den nya trion.
Dag 3
Jag hade längtat till denna dag. Det var som att jag var en ny människa. Efter att jag hade så otroligt roligt med Hanna och Elsa igår hade jag bara längtat att få vara med dom idag. När jag kom till skolan gick jag direkt till klassrummet. Precis vid dörröppningen såg jag henne. Tyvärr var det Dina jag såg. Så typiskt henne att låtsas vara sjuk bara för att slippa badet. Först var hon frisk sen sjuk och nu är hon frisk igen.
– Det är dags för rast! Sa vår lärare. Alla sprang ut ur klassrummet. När jag hade tagit på mig skor och jacka gick jag till Elsa och Hanna som stod vid Dina.
– Får jag vara med, frågade jag med låg röst.
– Ja, absolut! Sa Dina med glad röst.
Det verkade som att Dina inte var som jag trodde att hon var.