När jag gick upp imorse, långt tidigare än tuppen, kollade jag på klockan. Tiden var knapp och det var ingen överraskning eftersom jag också har en förkärlek för att snooza mig igenom de första morgonminutrarna.
Således hade jag inte mycket tid för några morgonbestyr annat än det mest nödvändiga. Jag såg mig snabbt i spegeln och där stod en (i och för sig inte så blek) men trött vålnad.
Jag hade bråttom till bussen och tänkte inte mer på det. Väl framme på redaktionen kollade jag om denna dag, 12 juli, hade något särskilt tema. Till min stora glädje såg jag då att vi firar Fulhetens dag. Och det var nog därför jag hade sett den där vålnaden i spegeln.