Februari
För mer än två tusen år sedan tillämpade romarna en tideräkning, där året började med mars månad. I månaden före, februari, offrade man då reningsoffer inför det kommande året. Detta gav månaden dess namn. Februare var nämligen latinets ord för att rena, utföra reningsoffer.
I gamla svenska almanackor kallades månaden göjemånad, ett ord av dunkelt ursprung, som har tolkats som snö- eller vintermånad.
Fasta
Ordet fasta fanns redan med i den äldre Västgötalagen från slutet av 1200-talet och hade samma betydelse då som nu, även om man då endast fastade av religiösa skäl.
Fastlagen
Denna benämning för perioden mellan fastlagssöndagen och påsk återfinns i skriften Timmermäns Skrå, som dateras till 1454. Ordet fastlagen är ett lån från lågtyskans vastelavent, som har samma betydelse.
Kyndelsmässodagen
Kyndelsmässodagen infaller egentligen den 2 februari men firas närmast följande söndag.
Vi firar denna dag till minne av jungfru Marias kyrkogång på fyrtionde dagen efter Jesu födelse – så som det var påbudet i Mose lag.
Under den katolska tiden invigdes denna dag de vaxljus, som skulle användas i gudstjänsterna under det kommande året. Ljus heter på latin candela, och detta blev på fornsvenska kyndel. Kyndelsmässa är vår svenska motsvarighet till latinets missa candelarum och betyder således ljusmässa.
Septuagesima och sexagesima
Dessa båda söndagar har i kyrkoåret fått sina namn på grund av att de infaller ungefär sjuttio respektive sextio dagar före påsk. Namnen kommer av latinets ord septuagesimus för sjuttio och sexagesimus för sextio. Redan på 500-talet började man i den katolska kyrkan fira dessa båda högtidsdagar den nionde respektive den åttonde söndagen före påsk.
Skottdagen
Februari skiljer sig ju från alla andra månader genom skottdagen, som kommer vart fjärde år. Ordet skottår är en direkt översättning av tyskans Schaltjahr, av einschalten, inskjuta. Skottdagen är ju den inskjutna dagen, den dag man behövde tillägga vart fjärde år för att årets 365 dagar skulle komma i takt med jordens omloppsbana kring solen.
Denna skottdag infördes redan av Julius Caesar i hans berömda kalenderreform, som resulterade i den julianska kalendern. Efter några hundra år upptäckte man, att kalenderåret ändå inte stämde helt med solåret. I den gregorianska kalendern uteslöts därför tre skottår under varje 400-årsperiod, just de sekelårstal som inte är jämnt delbara med fyra. År 2000 blev alltså ett skottår, eftersom talet 2000 är delbart med 4.
I den julianska kalendern, som Julius Caesar införde år 46 f Kr, lades skottdagen in den 23 februari. Där hade man tidigare ibland haft en hel skottmånad för att hålla takten med solåret. Ännu 1996 firades skottdagen den 23 februari, men från och med år 2000 är den flyttad till den 29 februari, vilket verkar mera logiskt.