Jag är inte en sådan som sparar på saker. Utom när det är saker som verkligen kan vara bra att ha. Som till exempel bakskålar. Man vet aldrig när man känner för att baka. Riktigt många olika kakor. Samtidigt. Eller traven med favorittröjor som tyvärr har blivit lite för små, men som jag nog ska komma i så småningom. I alla fall några av dem. Någon gång.
Det har nog blivit så att jag samlat på mig en hel del under åren som gått när jag tänker efter.
När vi flyttade hade jag två välfyllda flyttkartonger med LP-skivor. Utan att ha haft någon skivspelare i alla fall de senaste tjugo åren. Så nu fick flyttlådorna flytta till en skivbutik som tog emot. Faktiskt skönt att bli av med dem, men lite sorgligt också.
Vackra glas har jag svårt att motstå. Speciellt champagneglas som finns i så många former och utföranden, och som jag gärna köper med mig som reseminnen, eller får som present av vänner som vet att jag samlar. Som tur är har jag en förstående make och han gav mig ett rejält vitrinskåp som födelsedagspresent för några år sedan. Det rymmer många glas och är inte helt fullt ännu. Men nästan.
Tidningar går oftast bra att samla ihop och lämna till återvinning när jag har läst dem. I alla fall dagstidningar som den här. Det är lite svårare med alla de båttidningar som jag prenumererar på eller får ändå. De innehåller ofta ”tips och tricks” som kan vara bra att ha. Men nu har travarna med båttidningar spritt ut sig lite väl mycket. Kanske dags att göra en rensning? I alla fall borde jag kunna ta bort tidningar som endast gäller motorbåtar eller som har tips som jag vet att jag aldrig kommer att behöva. Eller vet jag det?
Böcker är en annan sak som jag inte kan slänga. Inte ens pocketböcker som jag köpt billigt och på resa. En del av böckerna läser jag om och om igen, men de allra flesta bara står där i bokhyllan och tar plats. Men det är något speciellt med denna samling bokstäver och ord som bildar historier och ger kunskap. Fast nu börjar de bli lite för många och har svårt rymmas fastän jag är duktig på att trava och ”knö”. Kanske läge för en ”bokbytarkasse” igen? En kasse full med böcker som jag kan avvara och som jag lämnar till en vän. Vännen plockar ur de böcker som hon vill ha, stoppar i andra böcker som hon kan tänka sig att vara av med och skickar vidare till nästa bokmal som gör samma sak. Har jag tur, kommer kassen en dag tillbaka till mig med spännande och oläst innehåll. Inte så dumt.
Men vilken sak tar priset som den mest onödiga som jag har sparat på? Det stora uppslagsverket i 25 band på nästan 50 kilo som jag släpade med mig så många flyttar? Eller kanske våffeljärnet med fult mönster och trasig sladd som jag haft sedan jag flyttade hemifrån? Nej nu vet jag! Det måste vara det datorprogram som jag skapade i skolan i början på 80-talet. Det finns nog ingen dator som det kan köras på idag. Om det är lagrat på diskett? Nej, på hålremsa!