Det är alltid en glädje för oss att få komma till ett dukat bord. Det är både vackert och inbjudande. Men innan vi smakar på anrättningarna, skall vi ta reda på vad det är för ord vi har på bordet, och varifrån de kommer.
Assiett
Ordet assiett lånade vi från franskan på 1760-talet. Vi tog bara bort det sista, helt onödiga e-et i franskans assiette.
Bukett
Här har vi ännu ett lån från franskan, där buoquet har nästan samma uttal och samma betydelse. Buoquet kommer från fornfranskans boschet, som är en diminutivform av bois, trä, skog - och visst kan vi väl hålla med om att buketten är en (mycket, mycket) liten del av skogen.
Duk
I Skånelagen från 1300-talet finner vi det tidigast kända belägget för det fornsvenska ordet duker. Det var inlånat från lågtyskans dok, som betydde duk, kläde.
Gaffel
Här har vi ännu ett ord från lågtyskan, där ordet gaffel till en början använde om högaffel men så småningom även hamnade på matbordet. Bordsgafflar användes redan på 1500-talet i Italien och spred sig på 1600-talet till förnäma miljöer i övriga Europa. Först på 1800-talet nådde bruket, efter ett visst motstånd, fram till allmogen. Gaffeln förknippades t ex med det gaffelliknande redskap djävulen avbildades med, och andra menade att den var onödig, eftersom Gud har skapat oss med fingrar.
Glas
Glas är ett gemensamt germanskt ord, besläktat med det latinska ordet glesum, som betyder bärnsten. Vi har det i tyskan som Glas och i engelskan som glass. Vi har fått ordet från den medeltida lågtyskan, och den heliga Birgitta använde det i början av 1400-talet, när hon skrev ned sina uppenbarelser.
Kniv
Även kniv är, liksom glas, ett gemensamt germanskt ord, som i engelskan blev knife och i medeltida lågtyska knif.
Vi fick det till vårt språk redan på 1200-talet som kniver. Det återfinns bl a i Västgötalagen.
Porslin
Det italienska ordet porcellana betyder porslin och porslinssnäcka. Detta blev i franskan porcelaine och kom till oss på 1670-talet som porslin. Grundordet är faktiskt porcella, som betyder liten sugga, men det törs vi väl inte tala om för våra husmödrar.
Servett
Här har vi ännu ett ord som vi fått från franskan. Där heter det serviette, och det kommer av verbet servir som betyder tjäna, betjäna, servera. Vi lånade in ordet servett redan på 1560-talet.
Sked
Till skillnad mot de flesta orden här ovan är detta ett inhemskt svenskt ord, som i fornsvenskan hette skedh. Det betecknade från början ett kluvet trästycke, och man får väl förmoda att detta säger något om, hur de första skedarna tillkom. Ordet kan dateras till 1380-talet
Källor:
Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademin
Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok