Jag måste ha sommarkläder. Åker till Röda korset, köper gamla gardiner och tyger för halva second hand-priset. Tyg för tre klänningar kostar 37 kr. Känner mig nöjd. Åker hem och börjar sy. Hinner sicksacka de tre klänningarna, innan det tar tvärstopp. Handhjulet går inte att rubba. Googlar ”stopp handhjul symaskin”. Alla svar handlar om rengöring och oljning. Börjar med spolhuset. Tar loss de två delarna. Putsar med den lilla borsten, som otroligt nog finns kvar efter tio år, fast jag aldrig använt den. Det gick ju fint, plötsligt känns det som att sy i smör. Det går så lätt, lätt. En klänning blir klar, och sen tar det absolut tvärstopp. Går lite djupare in innanför symaskinens skal. Lyckas skruva loss en liten del och dammar av, men det går inte bättre. Börjar känna lite förtvivlan. Googlar symaskiner. Då kommer en tonåring in i rummet.
– Behöver du hjälp?
– Ja. Verkligen, säger jag, och känner att jag kommit till den punkten där det nog är kört. Ny symaskin eller inställd sommar.
Tonåringen drar igång och skalar av alla plastdelar.
– Att du törs, säger jag, när han plockar loss drivdremmen.
– Man får inte vara rädd för symaskinen, säger han, och fortsätter.
När skalet är borta kan man se alla delar, och plötsligt ser det väldigt enkelt ut, inser även jag, när han förklarar mekaniken och jag får förklara vad de olika knapparna och grejerna gör i syprocessen.
– Du har väl haft syslöjd, säger jag, minns du inte att man ska ha undertråd. Det finns ju till och med ett talesätt från din farbror, ”när undertråden har tagit slut” betyder ju att man jobbat på i onödan, man tror att man fått något gjort och sedan när man lyfter på plagget för att titta så rasar allt man trodde man sytt ihop isär och då är det lätt att tappa kraft. Användbart talesätt i många sammanhang.
– Jo, den där plastspolen känner jag igen, säger han, och jag ser hur han letar långt bort i minnet.
På nåt vis möts vi där, i undertråden, men inte för att tappa kraft. Undertrådsspolen är full av sytråd.
Det är andra grejer som behöver slipas på och oljas och fixas, och snart har jag tre klänningar färdigsydda för 37 kr plus sytråd.
Plötsligt minns jag en diskussion vi hade tio år tidigare, när samma son skulle köpa en radiostyrd bil för sina besparingar, och huruvida det var klokt att låta honom göra det när man visste att han skulle plocka isär den på direkten. Beslutet blev att han fick köpa den. Och mycket riktigt hann den i princip inte köras förrän den var isärplockad. Jag har funderat många gånger om det där var rätt beslut, men när vi nu gått igenom symaskinen, har jag förstått att hans köp för tio år sedan var en investering på riktigt.
Det blir en sommar även för mig i år.