Almanacka
Förr trodde man att ordet ursprungligen kom från arabiskan, och visst förekom det i morernas språk på 1200-talet i Spanien. Men nu har forskarna klarlagt, att araberna - i Spanien kallade morer - lånat in detta ord från latinets almanachus. Men vi kan följa ordets historia ännu längre tillbaka.
Latinet hade lånat det från grekiskans almenickiaka, egyptiska kalendrar. Grekerna hade nämligen i sin tur lånat in ordet från koptiskan, talspråket i Egypten vid vår tideräknings början.
Till de västeuropeiska språken kom ordet via latinet. Det blev i tyskan Almanach, i engelskan almanac och i franskan almanach.
Den äldsta kända svenska almanackan utkom 1540.
Januari
Denna månad har fått sitt namn efter den romerske guden Janus, som var begynnelsens men också dörrens gud. Han vakade över utgång och ingång, och han hade två ansikten för att kunna se åt två håll samtidigt. Januari kallades i vårt land torsmånaden, en benämning som anses syfta på att vinterförråden då började torka, minska.
Kalender
Det latinska ordet calendarium betydde från början skuldbok, en bok där man antecknade vilka skulder olika personer hade till bokens ägare. Räntan på dessa skulder skulle inkasseras på månadens första dag calendae. Detta har förstås givit boken dess benämning, calendarium.
Redan i medeltidslatinet har dock ordet calendarium fått betydelsen kalender, almanacka.
Månad
Måne är ett gammalt germanskt ord, som har sin motsvarighet i tyskans Mond och engelskans moon.
Månen har sedan urminnes tid fungerat som tidmätare. Ett månvarv är ju cirka 29,5 dygn, och det blev naturligt att benämna denna tidsperiod efter månen. I tyskan blev det Monat, i engelskan month och i svenskan månad.
I äldre svenska kallades månen även tungel, ett ord som levt vidare i sydsvenska dialekter.
Månen kunde faktiskt också kallas - månad.
Nyår
Denna benämning för dagarna kring årsskiftet användes redan år 1469 i en skrift som kallades Den heliga Mechtilds uppenbarelser. Man skrev då nyar, eftersom bokstaven å då ännu inte så ofta användes på den tiden.
Sökendag
Det gamla isländska ordet sykn betydde saklös, oskyldig, fri. Sykn dagr blev då beteckningen för de dagar som var fria att arbeta på, vardagarna, då kyrkan tillät arbete.
I fornsvenskan skrevs ordet sykn dagher. Dess motsats var hælghidagher, då man inte fick arbeta utan vila.
I somliga svenska dialekter lever ordet söcken kvar i betydelsen tråkig, ledsen. Den vanliga grå vardagen var ju tråkig i jämförelse med helgdagen, då man fick gå i kyrkan och möta både Gud och vännerna.
Vecka
Sjudagarsveckan har vi fått från den gamla babyloniska kulturen. Sju var ett heligt tal och anknöt till de sju då kända himlakropparna. Själva ordet vecka är dock ett gammalt germanskt ord med grundbetydelsen skifte, växling. Det har i norskan blivit uke, i danskan uge, i tyskan Woche och i engelskan week.
År
Här har vi ett gemensamt germanskt ord, som i tyskan blivit Jahr och i engelskan year. Grundbetydelsen är vår. Våren med växtlighetens pånyttfödelse var säkerligen i många äldre kulturer en naturlig startpunkt för det nya året.
Källor:Svensk ordbok. Utgiven av Svenska Akademin, Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, Nationalencyklopedin