Först blev jag lite smått förbannad när jag läste om påfundet. Vad är det för känsla i ett digitalt ljus? Hur stämningsfullt är det på en skala från ett till tio?
Sedan besinnade jag mig. Vem är jag egentligen att döma andra och låta påskina att det skulle vara bättre på något vis med livs levande brinnande ljus i verkligheten?
En titt på begravningsbyråns hemsida ger vid handen att det verkligen finns människor där ute som har tänt digitala ljus och yttrat några väl valda ord av saknad och kärlek till avlidna, ord som jag nu kan läsa utan att behöva förflytta mig en enda tum i köttrymden.
En gravsten fyller exakt samma funktion men är inte alls lika lättillgänglig som denna moderna efterföljare, det digitala ljuset.