Jag kan för mitt liv inte begripa hur svårt det kan vara. Det verkar vara ett otroligt svårt supertrick att komma till skott.
Ni syns inte.
Är det inte lite märkligt att det är barnen som oftast får på sig reflexer, men inte vi vuxna? Byter vi vuxna jackor så pass ofta att vi glömmer att flytta med den där glimmande saken? Eller ligger den kvar i alltiallolådan i hallen sen fem år tillbaka?
Jag gled sakta genom stan i morse och tyckte att jag tittade och spejade. Ändå får jag tvärbromsa.
Trots tidiga morgontimman slänger sig en elsparkcykel med tillhörande människa ut från ingenstans. Som en skridande spökgestalt som dessutom borde fått fortkörningsböter.
Sen kommer den morgonpigga damen, som jag hade kunnat döpa om till något helt annat när jag började svära. Inte nog med att hon riskerar att själv bli påkörd. Hon lät sin hund springa ut före henne. I flexikoppel.
Nästa gång kanske jag hoppar ur bilen och sprejar ner er lite med reflexfärg. En tanke som troligtvis aldrig kommer omvandlas till handling. Men den kändes skön att tänka i alla fall.