Min farmors berättelser från förr

Minnen från universitetet dök upp. Jag måste leta reda på det där kassettbandet.

Minns att jag och farmor kunde prata i timmar.

Minns att jag och farmor kunde prata i timmar.

Foto: Hanna Mi Jakobson

Krönika2023-10-12 07:54
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En väldigt teknisk pryl strulade igår kväll. Det fick mig att minnas en annan sak som gick sönder för länge sen.

När jag läste etnologi använde vi en diktafon när vi folklivsforskade. En sådan där med litet kassettband i. Banden tror jag inte det är något fel på, men det hände inget när jag tryckte på play. Sen blev allt liggandes i en låda.

Min farmor Märta och jag var väldigt nära. Vi kunde faktiskt prata flera timmar på telefon varje vecka. Hon hade en imponerande ärlighet och lite framfusig, ifrågasättande men varm ton i våra dialoger. Efter hand har jag insett att min pappa och jag ärvt många personliga drag från henne. Pappa sa alltid vad han tyckte, rätt ut. Och jag, ja jag försöker lägga lite band på mig själv när det gäller sådant.

Jag intervjuade farmor några gånger. Bad henne berätta om uppväxten och historier från förr. Och det är de berättelserna som finns på de där kassettbanden, och bör sparas för eftervärlden.

Hon berättade bland annat om 1946. Året min pappa föddes. Och om hur hon var med när Kungens Kurva i Segeltorp i Stockholm fick sitt namn. Kung Gustav V körde i diket och hon bodde i närheten. Enligt farmors berättelse kom chauffören och knackade på och behövde vatten. 

– Han fick pumpa upp det själv, minns jag att farmor sa.

Det finns tydligen en upphittad registreringsskylt med i bilden också. Den som satt på kungens bil. Jag vet att hon sa vilken släkting som tog hand om tog den. Men vem får jag inte veta förrän jag lyssnat på banden igen, för minnet sviker.

En annan väldigt sorglig historia jag vet fastnade med hjälp av diktafonen var den om ett syskon till henne, som dog i spanska sjukan.

Min gammelfarmor Greta fick flera barn och ett av dem dog som väldigt liten på sjukhus. Min farmor berättade om hur fattigt och eländigt det var och att Greta inte ens hade pengar till att ta sig hem med sitt döda barn. 

Om jag minns rätt kunde hon till slut tigga till sig en plats gratis på en buss. Och där satt hon med en liten barnkista i famnen hela vägen hem. Och när hon kom fram fick hon slutligen bära kistan över en bro. Min farmor var väldigt känslosam och grät när hon berättade.

Jag måste hitta de här skatterna och föra över dem till digital form också. 

Undrar vilken undangömd flyttkartong de finns i.