För vissa är det fortfarande ledighet och "jullov". En välbehövlig tid då vi behöver ladda om vår inställning inför nya året. Energin förväntas ligga på topp.
Vad ska jag då ha för attityd inför det som komma skall?
Själv är jag den otåliga typen. Jag vet vad jag vill och vad jag behöver, och vill gärna ha det nu. Inte sen.
Med den känslan borde jag lyckas inom vilken sport som helst. Vinnarskalle deluxe liksom.
Istället kommer jag säkert försöka undvika nån rörlig aktivitet år också. Tycker det räcker med att titta på barnen. Kanske till och med försöker lura mig själv att det är att röra på sig när jag ska få iväg barnen på någon aktivitet.
För det är så det känns ibland. Som ett helt gympapass att få ihop tid och aktiviteter som ensamstående. Har storasyster roligt så har lillasyster tråkigt eller tvärtom. Om jag bara lämnar av ett barn på en aktivitet och istället ägnar mig åt det andra så smäller det till. Samvetet.
Många andra är så duktiga och engagerade i föreningslivet. Dessa fantastiska kvinnor och män som ägnar all sin fritid åt att vara tränare och samtidigt frivilliga stöttepelare åt mina och andras barn. Som kanske ibland undrat varför jag inte är mer delaktig.
Jag får inte ihop det helt enkelt. Det är svaret.
Uppenbarligen har jag reflekterat över att det är ganska skönt med jullov från barnens aktiviteter. Annars hade det inte kommit upp som tankar i en krönika. Men det är rätt behövligt att bara kunna göra saker hemma. Inte åka iväg. Hinna med att umgås. Titta på film ihop. Läsa en bok. Vanliga vardagskvällar blir bara en jakt på tid att få ihop läxor, mat, tvätt och annat.
Så attityden och målet för året får bli att vara vinnarskalle vad gäller tålamod.
Inget annat.