Grattis alla ni 11 000 barn och ungdomar i Enköping!

Om två månader kommer en lag som ska garantera att ni involveras i alla beslut som gäller just barn och ungdomar.

Efter nyår är det till exempel olagligt för kommunen att minska ner en skolgård till några få kvadratmeter utan att åtminstone fråga er först. Inte heller kan skolskjutsturer plötsligt dras in utan att ni har fått säga vad ni tycker om saken innan beslutet fattas.

När FN:s barnkonvention nu blir lag betyder inte det några egentliga nya rättigheter för barn och unga men de som redan finns i konventionen förstärks genom lagen. Bland annat innebär det att barns bästa alltid ska komma i främsta rummet, att barn inte får diskrimineras och att alla barn har rätt att bli lyssnade på.

I kommunerna tas många beslut som rör barn, därför skulle man kunna tänka sig att just kommunerna jobbat hårt för att förbereda sig på lagen. 

I Enköping togs redan för fem år sedan ett beslut om att kommunen skulle börja följa barnkonventionen.

Det var en man som heter Göran Davidsson som kommit med förslaget. Göran jobbade då i skolorna i Enköping och tyckte det var viktigt i en demokrati att även barnens tankar och idéer skulle få komma fram inför beslut som påverkar deras vardag. Han tyckte att det pratades OM barnen men alldeles för lite MED dem. 

Därför tog han fram förslaget om att Enköping skulle jobba för att hålla barnkonventionen levande, att riktlinjerna alltid skulle följas när det gällde frågor som rörde barn och unga. 

Och kommunen höll med. Efter att Görans förslag utretts bestämde kommunen att man skulle använda barnkonventionen som ett stöd vid beslutsfattande. För att lyckas med det var man beredd att ta fram en metod för hur det skulle gå till och till exempel en checklista som alla kunde stämma av mot vid varje beslut.

Det där var 2014. När 2019 inleddes ville Göran kolla upp hur det gått. Hade kommunen haft barnkonventionen i tankarna i alla de beslut man tagit sen 2014? Själv tyckte inte Göran att det verkade så. Så i mars i år ställde han några frågor till kommunens olika avdelningar med anledning av detta.

Svaren han fick var ganska nedslående. Skolan, som ju borde vara den avdelning som sätter barnens bästa i första rummet, svarade att de inte följer beslutet, de har inga barnchecklistor, de har inte tillräcklig kompetens i barnrättsfrågor och de kunde inte svara på om det gjorts några barnkonsekvensanalyser sedan 2014.

Så gott som alla de andra avdelningarna på kommunen svarade på liknande sätt. Några sa visserligen att de har fokus på barn och unga och följer gällande lagstiftning men att de inväntar en gemensam strategi för barnkonventionen som de ska kunna hålla sig i. 

Att få in barnkonventionen i det dagliga arbete är säkert ingen lätt sak för en kommun. Kritiken mot riksdagens beslut har bland annat handlat om att konventionens artiklar är för otydliga och inte utformade så att de passar att direkt praktisera i enskilda fall.

Men varför politikerna i Enköping inte verkar ha förberett sig alls under de fem åren är svårt att få något grepp om. Kanske hade de inga verktyg, kanske var det ingen som tog tag i det?

Oppositionsrådet Jesper Englund (S), vars parti hade kunnat gjort något åt saken eftersom det satt vid makten, säger nu:

– Det kommer det att bli värsta käftsmällen för oss i januari.

Förra hösten förlorade hans parti makten och först då skrev han ett förslag, en motion, om att Enköping borde ta hjälp eftersom den nya lagen ställer tuffa krav på kommunen. Förslaget var att anlita Barnombudet i Uppsala, en ideell förening som arbetar för att se till så barnkonventionen förverkligas. I augusti antog kommunfullmäktige hans förslag men lade till "att kommunens totala kostnader för arbete inom barnrätt inte får öka". 

Nu säger Jesper Englund att barnfrågor borde få kosta och att vi måste lyssna på barnen.

Hans kollega, finanskommunalrådet Ingvar Smedlund (M), tror, trots formuleringen om pengarna, att det går att strukturera jobbet med hjälp av Barnombudet. 

I kommunen finns redan folk med barnkompetens som borde kunna gå att använda sig av, menar de. Ett gemensamt förhållningssätt och stöd från Barnombudet kommer att kunna vara till stor hjälp för kommunen när lagen blir verklighet, tror båda politikerna.

Göran Davidsson beklagar att de fem åren i princip gått förlorade och understryker att nu måste en snabb kursändring till. 

– Pratet om rättigheter, demokrati och allas lika värde får inte längre bara vara tomt vuxenprat.