Det är svårt att se det på annat sätt. Det kan få en lösning inom en oöverblickbar framtid, möjligen kan det stå en hotellbyggnad där igen om några år – eller många år. Fan tro't.
Så länge får vi Enköpingsbor lite hukande, mumlande försöka kryssa oss förbi undringarna från folk utifrån. Den kollektiva skammen för den handlingsförlamning som drabbat den politiska församlingen drabbar oss alla som bor i stan.
Reaktionen är alltid densamma när man berättar för någon som inte är från Enköping:
– Va?! Har det varit en rivningsgrop på torget i 11 år?!
"Mmm..." hummar vi Enköpingsbor, samtidigt som vi skruvar lite generat på oss.
– Men vad är det tänkt att det ska byggas då, blir alltid följdfrågan.
"Vet inte riktigt ...", klämmer man ur sig.
– Va?! Har politikerna inte bestämt sig - på 11 år?!
"Njaee... Kanske ett hotell. Kanske ett kulturhus. Kanske ett kommunhus. Kanske bostäder. Kanske affärslokaler. Kanske lite av varje. Men under 11 år – ingenting."
– Men varför tar det så lång tid för politikerna att bestämma sig?!
"Jaaa, du. Lång story. Den korta versionen är att de senaste privata ägarna lät det förfalla eftersom det var för dyrt att rusta och man inte fick riva. Till och med regeringen Persson sa nej till rivning. Till slut var det så nedgånget så trots att man inte fick riva så revs det ändå."
– Rev man en kulturminnesbyggnad fast man inte fick? Trots regeringsbeslut - skandal!!
"Ja, jo. Politikerna blev ju till slut tvungna att gå med på rivning eftersom det var livsfarligt att vara i närheten av byggnaden. Man fick ju hönsnäta in hela tjottabalongen så att fasaden inte skulle trilla ned i huvudet på folk. Sen ändrade man detaljplanen - och vips så gällde inte regeringsrättens beslut längre och Statt kunde rivas".
Och så där fortsätter det. Man lotsar den utsocknes genom än den ena, än den andra mer eller mindre hårresande vändningen i Statt-skandalen.
Kontentan: kommunen såg till att ett byggbolag fick köpa ett anrikt hotell billigt och sen köpte man en rivningstomt dyrt - och därefter har ingenting hänt på 11 år.
Eller hänt och hänt. Skattebetalarna fick en altan vid torget. Men nu är till och med den borta. Nu har vi ett plank igen.
Man måste ändå ge politikerna i Enköping att de emellanåt kan vara ganska pragmatiska och lägga partiideologi åt sidan för att få till en så rimlig lösning som möjligt för skattebetalarnas bästa.
Men i Statt-frågan har det gått troll. Ett osannolikt käbblande har lett till att det finns ett öppet sår i centrum som inte läks. Det känns som att patienten har drabbats av kallbrand och amputerats medan ansvariga läkare har stått och kivats om bästa behandlingsform, och inte på grund av omsorg av patienten.
För så känns det. Statt är "bortamputerat" och patienten (centrum) förblöder. Gör något. Jo. Vi vet. Det finns ett beslut. Som är överklagat. Och kanske, kanske står det ett hotell där en dag. Eller inte. Det spelar ingen roll. Enköpingsborna har tröttnat. Lös det.
I dag är det 4 098 dagar sedan Stadshotellet började rivas. I dag börjar vi på EP att räkna upp dagarna - varje utgivningsdag - på vår insändarsida. Ända tills såret i centrum är läkt och en värdig ersättare till Stadshotellet är på plats.
Hur länge ska vi behöva räkna, politiker?