Backsipporna blommar. Äntligen.
Och snart är det helg och för den som är ledig och inte tvingad att sitta i karantän är det ett utmärkt tillfälle att ge sig ut och beskåda de små ludna knopparna som nu dyker upp på allehanda ställen.
På kyrkåsen blommar de, Vånsjöåsen brukar vara ett säkert kort för backsippeskådare, likaså Gröngarnsåsen ut mot Haga.
Blommor blir man glad av och förlustelserna på helgerna är ju begränsade i coronatider så då kan man alltid ta en tur i parkerna där det börjar dyka upp en hel del söta saker i planteringarna. Eller gå ut i skogen, det finns ännu både blåsippor och vitsippor där.
Min mor var som barn mycket förtjust i blåsippor. De är ju så vackra. Så vackra att hon och bästa väninnan kom på att det nog fanns ämnen i sipporna som var skönhetsbefrämjande. Varpå de åt upp varsin bukett blåsippor.
Jag kan tänka mig att det smakade pyton, men vill man vara fin får man lida pin. Efterföljande magpumpning fick dem troligen på andra tankar.
Min hund har också en förkärlek för att sätta i sig konstiga saker hon hittar på marken. Och jag kan upplysa om att det inte är små mängder av använda pappersnäsdukar och servetter som Enköpingsborna lämnar efter sig på gator och torg. I dessa tider känns det inte helt fräscht att bända upp hundmunnen och plocka ut begagnade snorpapper därifrån. Så lägg gärna era snytpapper i en papperskorg istället!
Men det är i alla fall vår, och kvällsljuset och vårdofterna i skymningen härliga.
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
(Erik Axel Karlfeldt)