Jag tycker det är skönt att det är över. Förbaskat skönt. Äntligen nytt år. Julgranar och annat får flyga sin kos.
Vissa år vet julpysslandet inga gränser. Och hur många gånger har jag inte trånat efter en perfekt nyårskväll?
I år hade jag inte begärt mycket av tomten och nyårsfen. Nej förlåt, förra året blir det. Lugn och ro och att alla ska få vara friska. Få känna kärlek, trygghet och en betydelsefull ledighet med mina närmsta. Det där som låter så lätt. Men det är fasligt svårt att bara vara när julen och nyårsdagarna är fulla av snåriga skogar och djupa fallgropar med "måsten" där i.
Det känns som att mycket över högtiderna nu bestått av snöyra, guppiga och hala vägar, snor och hosta. Sådant som jag inte verkar kunna styra över. Vädret och barnbacillerna.
Men jag har i alla fall försökt ta bort de största hoten runt omkring. De tre s:en. Stress, städning och samvete. Jag har gjort det jag orkat i min takt. Haft skitiga hörn. Gett av mig själv så mycket jag kan till andra, utan att ha dåligt samvete över att jag inte kan ordna allt med ett magiskt trollspö.
Jag tyckte jag hade allt under kontroll.
Bakslaget, som ändå blev vackert på något sätt, kom på julafton.
– Alltså mormor. Du ska veta att det känns onödigt att du alltid är och köper tidningen när tomten är här. Det är ju trist att du missar tomten, sa min sjuåring med lillgammal och väldigt artig röst. Storasyster nickade instämmande.
Även fast mormor vet att barnen vet att det är hon som är tomten, så blev hon ändå rätt paff. Jag med. Barn kan vara en utmaning. Livet kan kännas som en karusell av tjat, döva öron och trots. Men uppenbarligen har de fått med sig vad omtanke är. Att inte vilja såra någon eller köra över en tradition som är betydelsefull för någon annan.
Den inlindade önskan om att skippa lösskägg och pling på dörren och gå direkt på julklapparna togs emot väl av tomten. Eh jag menar mormor.
Det blev dessutom mer tid över till att bara vara. Även fast det först kändes som ett smärtande bakslag att barnen inte ville ha en tomte.
Någon hade visat mig omtanke också.
Jag slapp brysselkålen på julbordet.
Evigt tacksam.
Och mormor fick tips av barnen om att läsa eposten digitalt, istället för att "gå och köpa tidningen".