Egentligen hade jag tänkt berätta om hur mycket jobb det kan bli när man ska få ihop tid, pengar och engagemang inför alla kalas barnen är inbjudna till. Vi kan det en annan gång. Men i morse blev jag ialla fall några minuter sen när jag skulle iväg till jobbet, för jag letade efter en käpphäst som ska användas på ett kalas. Galet irriterande att en käpphäst som är större än en synål bara kan försvinna.
När jag drack morgonkaffet i trädgården såg jag naturligtvis att det var tjock dimma. Men just när man njuter en stund är analysen inte mer än att man tycker dimman är vacker.
Det blir inte samma flyt att köra i dimma. Några bilar samlas efter varandra och ögonen spejar lite extra efter älgar och andra djur. De där två minuterna jag redan låg efter kändes lite pressande. Så jag slår på radion för att tänka på annat.
Reklamrösten pratar på om att jag ska köpa mina favoriter.
"Och kommer du in till oss kommer du säkert hitta nya favoriter. Som du kommer älska lika mycket som ditt husdjur".
Va? Pratade hon inte om mascara och schampo nyss? Men om jag står i valet att aldrig mer få se min älskade katt eller mitt nya favoritschampo så kommer jag inte kunna välja mellan dem?
Eller borde hon egentligen sagt " ...som ditt husdjur kommer att göra"? Har jag just lyssnat på en tv-reklam där den på radio blir obegriplig för att jag inte ser? De kanske klipper snabbt från favoritmascaran och schampot till en katt som lyckligt hoppar in i duschen och njuter av sitt nya favoritschampo han med?
Jag blev lite provocerad kände jag. Jag skulle i alla fall aldrig byta ut katten mot ett nytt favoritschampo. Och katten skulle aldrig välja duschen.
Konstaterar att det visuella och klar sikt är av betydelse. Oavsett om det handlar om dimma eller radioreklam.