Han hade en likadan lugg på den tiden som nu. Och jag kunde inte tro mina ögon när hundra kvinnor nästan sprang över mig, för att komma fram till Donald Trump vid en scenkant i Las Vegas.
Herregud, tänkte jag. Visst kände jag igen honom från något tv-program, men jag tänkte inte agera hysteriskt som de andra bara för att få hans autograf på en flyer. Så löjligt.
Det här är 19 år sedan, och jag hade blivit inbjuden av en affärsbekant att följa med till USA och hänga med Mitch Huhem en vecka. En framgångsrik motivationstalare och superrik entreprenör som ville visa upp lite affärsmöjligheter för den svenska marknaden. Ett äventyr jag glatt tackade ja till.
Till en av dagarna hade Mitch Huhem anordnat föreläsningar i Las Vegas inom ämnet ekonomi, och hur man får sina pengar att växa genom till exempel olika typer av trading och fastighetsutveckling.
Och så hade han tagit dit sin vän – Donald Trump.
Med lugg och attityd gick han upp på scenen för att föreläsa om hur man helt enkelt blir framgångsrik. Han gick igenom sina tio budord för att lyckas i livet och det såg ut som de amerikanska kvinnorna i publiken var helt starstruck och skulle svimma. Vi fåtal kvinnor från Sverige var väl också fascinerade. Mest av luggen och att budorden var rätt framfusiga.
"Glöm aldrig, aldrig någonsin äktenskapsförord"
"Jävlas någon med dig så jävlas tiofalt tillbaka"
Trots att jag tvivlade på att det var något som skulle få mig att bli framgångsrik i livet, så ändrade jag mig i sista stund angående autografen. Den kan vara bra att ha, tänkte jag. Men jag hade ingen flyer med Donald Trumps fotografi på.
När jag blev tillfrågad om att följa med på resan hade jag inte alltför mycket fickpengar, för att vara ärlig. Min vän på resan visste det och hade kvällen innan stuckit till mig en 100-dollars sedel, under bordet på en fin restaurang. Han viskade att om, om, om inte Mitch Huhem betalade, så skulle jag ha en slant att använda.
Samma 100-dollars sedel tappade jag från byxfickan på morgonen efter, när jag gick genom hotellets stora casino till frukosten. En man kom springandes efter mig och frågade om det var jag som tappat den. Det var bara tur och ärlighet som gjorde att den åter låg i min ficka när jag stod där och beskådade hysteriska kvinnor som trånade efter Donald Trump framme vid scenkanten.
Jag drog upp 100-dollars sedeln och tittade på den och frågade mig själv om den dög att skriva på. Sen mötte jag blicken på Sven som stod längst fram i lokalen. En tysk kille som var god vän med Mitch och som var med på min resa. Utan att jag hann blinka hade Sven tagit min sedel och sprang nu mot backstage, för samtidigt klev Donald Trump av scenen.
– I´m important, I´m important, hördes på tysk brytning medan Sven sprang förbi vakterna.
På kvällen fick jag tillbaka min 100-dollars sedel när vi sågs vid middagsbordet.
Sven berättade med ett stort leende att han lyckats få in huvudet i en limousine där Donald Trump och Mitch Huhem just hoppat in i. Med motiveringen att det var en galen svensk tjej som verkligen behövde hans autograf – hade Donald Trump tagit sig tid.
Han med luggen hade en hälsning till mig också:
– You go and build a one billion dollar business.
Jag har fortfarande inte lyckats med just det. Men jag hade faktiskt Donald Trump länge i mitt sovrum – på väggen. Jag ramade in sedeln så jag kunde titta på den ofta.
Inte för att det fanns kärlek för Trump. Men för att påminna mig om den där omtanken min vän visade när han stack till mig en 100-dollars sedel. Och den ärliga mannen som sprang ikapp mig på casinot.
Resan var ett äventyr. Vi får se om Trumps äventyr innehåller omtänksamhet och ärlighet. Jag har inte frågat honom. Efter en flytt hamnade han i en flyttkartong.