Antonios Antoniadis: Mindre karriär och mer idéträdgårdar gör nog alla gott

Förra veckan presenterades temat för årets idéträdgårdar. Studenterna samlades längs ån och visade stolt upp sina planer. Jag som bevakade presentationen blev berörd av deras entusiasm. Människan behöver komma bort från stressen och hitta tillbaka till naturen, berättade de. Personligen har jag tänkt i liknande banor det senaste året, inte minst med tanke på pandemin. Det moderna samhället har spårat ur. Klimatkris, krig, psykisk ohälsa och mitt i allt en pandemi som skördar liv och splittrar mänskligheten ytterligare. Att vi behöver hitta andra sätt att leva på blir en allt mindre radikal åsikt. Om vi ska börja någonstans tror jag idéträdgårdarna är ett bra avstamp. För människan hör hemma i naturen, det är där vi kommer ifrån och har vår naturliga miljö. Dagens samhälle är uppbyggt på ett sätt som snarare alienerar människan från sina rötter. Så har det inte alltid varit. Genom historien har olika civilisationer alltid strävat efter att leva i samspel med sin omgivning. Man har både gett och tagit från naturen. Det var en självklarhet för att upprätthålla balansen mellan mänskligheten och naturen. I dag fungerar vårt samhälle inte riktigt så. Vi tar väldigt mycket och ger knappt något tillbaka. Och framförallt värdesätter vi inte vårt ursprung. Karriär och självförverkligande är mycket viktigare. I det långa loppet är det inte hållbart. Som motvikt tror jag på att vi försöker återfå kontakten med vår jord och då är idéträdgårdarna en perfekt start. Inga skärmar, ingen uppkoppling. Bara livet och naturen. Det var ju trots allt så allting började för länge, länge sedan.