Det hade bildats en kö utanför biblioteket i Örsundsbro. Det var i förra veckan då jag skulle förtidsrösta, som jag ställde mig i kön. Här fanns gamla, unga, utlandsfödda, män och kvinnor, alla med sina valsedlar i handen. Det kändes bra att se kön inför att biblioteket skulle öppnas. Här fanns medborgare som lägger värde i sin rösträtt, som tycker att det är viktigt att värna om demokratin.
Förra gången vi röstade bodde vi i Vittsjö i norra Skåne. Vittsjö är känd för olika saker. Sin rena luft, att det är här Gustav Fridolin växte upp, och för att Peps Persson bor här. Visst, ibland är det här Oh boy, vilket vackert väder! Det var för fyra år sedan antalet asylsökanden ökade dramatiskt, och några av Vittsjös gamla pensionat förvandlades till flyktingboenden.
Inför valet intervjuade jag några av ortens nya invånare för en artikel i lokaltidningen. När jag frågade vad de tycker om demokrati, svarade Rahmi, en palestinier som under många år bodde i Libyen: ”Vi har inte funderat så mycket över demokrati. För oss är det viktigaste trygghet, att känna sig säker. De länder där vi kommer ifrån, där säger presidenten att man jobbar för att äta och man äter för att leva”.
I samma intervju berättade några av flyktingarna om sin livsfarliga och dyra flykt till Sverige. En familj hade betalat 140 000 kronor för överfärden mellan Turkiet och Grekland.
Människan älskar att ruta in saker, sätta saker i system och få ett vetenskapligt perspektiv. Här är inget undantag och här kan den amerikanska psykologen Abraham Maslows behovstrappa appliceras som han presenterade 1943.
Behovstrappan utgör en hierarki eller en trappa av olika behov – fysiska behov, trygghetsbehov, gemenskapsbehov, behov av uppskattning och till sist behov av självförverkligande. Flera behov kan vara väckta samtidigt, men modellen säger egentligen att människor prioriterar något av dem på så vis att de ”lägsta” eller mest grundläggande och fysiska behoven måste tillfredsställas innan behov på nästa nivå blir aktuella.
Om behovstrappan verkligen kan appliceras har ifrågasatts, men just flyktingar och demokrati tycker jag verkar ett klockrent exempel. Utan att fördjupa mig in i deras situation, så kan jag förstå att rösträtten är det sista man tänker på när man är nyanländ.
Tvärtom, så tillgodoser politikerna behovstrappan med sina vallöften. Genom att prata om otrygghet i form av ökad brottslighet, arbetslöshet och brist i vården, så reagerar vi med våra behov som finns på andra plats i Maslows behovstrappa: Trygghet.
Även om Sverige på många sätt är ett av de bästa länder i världen att bo i, så behöver vårt samhälle ständigt förbättras och utvecklas. Att kunna ägna tid åt att fundera på vilket parti man ska rösta på är en lyx. Detta innebär att de primära behoven är uppfyllda.
I slutet på intervjun med Rahmi, så han: ”Kanske om du återkommer om ett eller två år, så har vi ett annat svar på frågan om demokrati”.
Jag hoppas det.