I början av min lönekarriär var jag långt ifrån vuxen. Eller också var det så att lönen var så dålig att det helt enkelt var omöjligt att vara vuxen, att få pengarna att räcka till.
I en annan tid än modern tid, låt oss kalla det början av 1990-talet, fanns det för många en ständigt återkommande rutin att gå in till vd:n och be om förskott. Ett enkelt sätt att fylla på kassan långt före sms-lån och andra bekvämligheter.
Jag hade en arbetskamrat, låt oss kalla honom Robert, som varje månad med många dagars god marginal till den 25:e gick in till chefen och fixade förskott. När sedan lönen äntligen kom fick han nästan ingenting eftersom förskottet dragits. Man kan kalla det för en ond cirkel.
I början av min lönekarriär hände det att jag bara hade lite ris och konserverad feffereroni hemma de sista dagarna före lön. Kontot ekade lika tomt som skafferiet. Magen kurrade. När lönen kom var det fest. Magnus Ugglas "Kung i baren" var verklighet.
Men nu känner jag att jag har blivit vuxen. Förhoppningsvis beror det inte bara på bättre lön, utan lite på grund av bättre förstånd.