Bänkad framför stora musikfinalen för att lyssna på alla bidrag kände jag ett pirr i magen. Är det i år jag kommer förälska mig i många av låtarna? Jag behöver nytt att sjunga till i bilen nämligen.
Jag hade försökt att inte tjuvlyssna innan finalen, för jag ville ha en storslagen upplevelse just där och då.
Tyvärr slog pirret över till en känsla av att jag var uttråkad av alla bidrag. Inte alls musik jag gick igång på. Dövörat slog till.
Istället ägnade jag mig åt att studera all teknik. Vår egen teknikkung i Enköping Ola Bignelius kan vara stolt över sitt och teamets arbete med ljud, ljus och bild.
Jag lyckades förutom känna mig imponerad också:
Få i mig ett halvt kilo lakrits.
Chips.
Läsk.
Lite annat också jag inte vågar berätta om.
Spellistan fick i alla fall ingen uppdatering. Under morgonens bilfärd njöt jag istället av Roslagens vind med Kjell Hansson. Den kändes somrig och passande inför veckans soliga dagar. En söt sång om ni tröttnar på alla Eurovisionlåtar.