Evenemang är inställda, försiktighet rekommenderas vid besök i allmänna lokaler. Coronapandemin har gjort många av oss mera hemmabundna än vi är vana vid.
Självklart ska smittspridning undvikas, men utomhuspromenader är ett alternativ för dem som vill och kan ta sig utanför hemmets hank och stör. Kanske flera av oss då kan kombinera promenaden med lite skräpplockning? Ta med en påse att samla skräpet i, och en påse att skydda plockhanden med.
I en tid som åtminstone mina barn gärna kallar forn, det vill säga 1960-talet, skickades skolklasser på våren ut för att plocka skräp längs vägarna i vårt samhälle. Håll Sverige Rent hette kampanjen, och vi plockade skräp för glatta livet. Kanske är det därför skräpplockning inte är mig främmande.
David Sedaris, amerikansk författare bosatt i Sussex, England, har i essäsamlingen Calypso beskrivit hur han plockat skräp längs vägarna där han bor. "Jag hade hållit rent längs vägarna i min del av Sussex i tre år, först på cykel och för hand ...Till fots (han går miltals, med stegräknare, min anm), undgår ingenting min blick: en chipspåse som knölats in i ett ihåligt träd, en gammal vante som fastnat i omfamningen av en björnbärsbuske ...". Tilläggas kan att han nu plockar med en gripklo.
Men det kan räcka med påsar på promenaden, och jag kan meddela att det skänker en inre tillfredsställelse att se om så bara en liten plätt i naturen befriad från plast, papper och glas.
Ännu mera tillfredsställande vore om ingen slängde skräp där det inte hör hemma. Men det är en annan sak.