Inspirerad av att ha sett på tv-programmet "Helt lyriskt" om Harriet Löwenhjelm och Stig Dagerman ämnar jag återgå till ett av mina intressen från ungdomsåren, nämligen poesi.
Det finns inte mycket som kan pigga upp en mer och göra livet gladare än en riktigt ångestladdad mörk dikt.
Det är så enkelt att det måste finnas sorg och mörker i livet för att vi också ska kunna känna glädje och lycka. En missförstådd och olycklig poet kan förse en med just denna nödvändiga strimma av sorg och mörker. Snarlika tankar togs upp i "Helt lyriskt". Se programmet! Det innehåller väldigt bra musikaliska tolkningar av Dagermans och Löwenhjelms dikter.
Dessutom finns det mycket humor hos många av dessa missförstådda och olyckliga poeter. Gustaf Fröding kunde skriva om tragiska figurer (det vill säga om sig själv) på ett igenkännande sätt som gör det riktigt roligt. Tänker på "Vackert väder", där han förläget tilltalar ett gäng unga damer ute på sjön med upplysningen om hur vackert vädret är. Repliken faller inte i god jord och möts av hånfulla skratt.
En väldigt bra sak med att läsa böcker med samlade dikter är att man inte behöver läsa dem. Missförstå mig rätt. Man behöver alltså inte läsa boken från sidan ett till slut, utan kan skumma igenom boken och efter sitt lynnes tillstånd stanna upp och läsa lite här och lite där.
För att muntra upp er alla där ute inför helgen lämnar jag er med några fina rader av Pär Lagerkvist:
"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen."