Johanna Gadd: Jag vill leva som en katt om våren

Våren hoppar jenka i år, verkar det som. Det är fram och tillbaks. Ena dagen smeker solen varma strålar och hela naturen står liksom jublande redo med blomsteknoppar och ivrig fågelsång. Jag hör ugglan om natten, koltrastens hängivna tonkaskader smittar av sig i gryningen. Joggingskorna står där i hallen och pockar på uppmärksamhet. Varför inte ikväll ? Nej, jag är inte riktigt redo. Vännerna talar om betydelsen av kallbad, hur välgörande det är för kropp och själ. Kanske särskilt om våren, att uppleva in på bara huden hur vattentemperaturen stiger dag för dag. Jag kommer så långt som att skaffa en badtermometer och konstaterar att tio grader i Bredsand är lite väl svalt för mig. Vid tolv grader k a n s k e jag kan överväga att pröva ett hastigt dopp. Nästa dag måste jag skrapa pansaris från bilrutorna och all badlust försvinner. Motvilligt låter jag isskrapan ligga kvar i bilen och blir lite dyster. Jag som längtar efter värme! Mina katter tar vårens hackiga ankomst med upphöjt lugn. En fin morgon sträcker de liksom på sig lite extra med en skön gäspning. De hittar ofelbart tomtens varmaste mest läfyllda plats och rullar ihop sig i en behaglig position. Sen vilar de. Och njuter. Vid mattes hemkomst uttrycker de sin glädje med smidiga strykningar. Det kurras och spinns. Hungern gör sig påmind och jag fixar middag till folk och fä. Inser att mina pälsklingar har en djurisk och mycket smartare inställning till hur livet kan levas på ett bra sätt. Vila. Äta. Busa. Gosa. Bestämmer mig för att försöka leva mitt liv som en katt.