Till exempel ska en motorbåt oftast väja för en båt under segel, och när två seglande båtar möts måste man hålla reda på varifrån det blåser, så det är en del att lära sig. Då räcker en av deltagarna upp handen.
”Jag förstår inte varför vi ska behöva lära oss väjningsregler, det är väl ändå ganska onödigt”, säger hon.
”Varför tycker du det?” undrar läraren förvånat.
”Ja, för vi har haft motorbåt i 15 år och vi har aldrig behövt väja för någon!”
Jomen visst. Sådana som hon har vi mött då och då på sjön. Sådana som inte tycker att de behöver ta någon som helst hänsyn till andra, regler eller inte. Kanske har man inte ens noterat att det finns några andra att ta hänsyn till. ”Här kommer jag.”
Vid stora mataffären finns två olika storlekar på kundvagnar. De står prydligt i var sina rader i vagngaraget där man hämtar dem och förutsätts ställa tillbaka dem när man har lånat dem klart. Om man nu inte har så bråttom att man bara puttar in sin vagn så att den hamnar på fel ställe där den spärrar av för alla andra som behöver hämta och lämna. ”Jag har så bråttom/är så trött/har inte lust, så jag låter någon annan ställa min kundvagn på plats.”
På lunchrestaurangen finns ganska många tomma bord. Men stolarna är inte tomma, för där ligger det olika typer av ytterkläder. Precis som på hotellets solstolar där det inte ligger människor och solar, utan bara ensamma badhanddukar. Reserverad plats, betyder det. För någon som inte har tid att vara där just nu, men är viktigare än andra. ”Jag måste ju få sitta/ligga där jag vill.”
En grupp på fem välklädda personer i nedre 30-årsåldern står och pratar i ett gathörn. De dricker var sin medhavd öl av ett bättre märke. När flaskorna är tomma, ställer de ner dem bredvid husväggen i en prydlig rad innan de går vidare. Flaskorna står kvar i väntan på att tjänstefolket ska komma för att plocka upp dem. För nog måste väl gruppen ha eget tjänstefolk? Inte anser de väl att det är du och jag som är tjänstefolket? ”Du får städa efter mig.”
Små men irriterande exempel på ”jag först”.
Är det en ny företeelse? Knappast. Det första exemplet är över fyrtio år gammalt. Men vad beror det på? Är det så att man inte bryr sig? Eller är det en fråga om människovärde? ”Jag är värd mer än du, så jag går före dig.”
Nej, jag tror att det är så att vi inte tänker på vilka konsekvenser våra handlingar får. Även små vardagshandlingar. Men den enda jag kan ändra på är mig själv. Så från och med nu ska jag bli bättre på att tänka ett steg längre. I alla fall för det mesta.