Jag står i provrummet i en hyfsat exklusiv underklädesbutik och liksom kisar mot spegeln. Vågar inte riktigt titta med fullt öppna ögon.
Ljuset är inte speciellt smickrande i den här butiken heller. Förstår inte varför ingen kan komma på den perfekta belysningen som slätar ut skavankerna lite grann, så jag i alla fall "vill" köpa?
Uppdraget är att tråckla mig i en bikini som jag kan bära med högt huvud i sommar. Förra året köpte jag en baddräkt och kände mig som en riktig sardin i burk. Instängd.
Bikini kanske inte är bättre står jag och tänker för mig själv. Tankarna leder till en semla där grädden liksom måste hitta ut från bröddelarna. Bikinitrosorna sitter alldeles för hårt.
Det finns en ringklocka på väggen. Tjejen som knackar på ser glad ut men sen tveksam när jag ber henne hämta två storlekar större.
– Alltså du kan inte ha för stora byxor. Du kommer tappa dem när du simmar, säger hon när hon ser dem på mig.
Simma? Måste jag simma också? Varför kan jag inte bara få sitta fin på bryggan och vakta mina barn, tänker jag för mig själv.
Det slutade med en kompromiss där jag gick upp bara en storlek. Jag kom på att om jag ska sitta ned på en brygga kommer det korva sig överallt ändå.
Men när jag står upp, då ska jag komma ihåg hennes ord:
– Ingen har så snygg rumpa som du!
Hon kanske inte såg alla gropar, streckmärken och hänget. Smaken är som baken.
Idag är det rumpans dag. Så ikväll ska jag nog öppna den där oöppnade påsen med bikinin och se hur den ser ut. I verklighetens ljus.