När jag var ett bortskämt barn tyckte jag att grädde var äckligt. Det fanns bara en sak som var ännu äckligare – nämligen mandelmassa.
En kärleksfull mor bakade förstås semlor till sin son och övriga i familjen. Det bortskämda barnet blev helnöjt när det fick en specialsemla utan grädde och mandelmassa.
Nu när jag är en bortskämd vuxen kan jag uppskatta grädde. Det är nog lite synd med tanke på viktkoefficienten.
Mandelmassa är däremot lika äckligt i vuxen ålder. Så semlor går definitivt bort.
Häromdagen hade vi semmeltest på redaktionen. Där och då mötte jag en själsfrände. Vi kom båda ut som semmelhatare och blev därmed naturligtvis och lyckligtvis diskvalificerade från all medverkan i juryn.
Mitt tärande hat till mandelmassan till trots är jag givetvis inte missunnsam. Jag önskar er andra, alla semmelälskare, en förträfflig fettisdag där ute.