Iväg på cykeln i högsta fart märker jag att det är tyst i mina öron. Vanligtvis brukar jag alltid lyssna på något och den här morgonen hade jag tänkt att hinna höra slutet av Bert Sundströms sommarprogram innan jag kom fram till jobbet.
Vanan att automatiskt stoppa in hörlurarna fyller också en annan funktion, det är svårt att lyssna på något om inte mobilen är med.
Det var den inte den här morgonen.
Vilken annan pryl som helst som kan man strunta i men just mobilen är ju nödvändig att få med sig. Inte i första hand för att ha något trevligt i lurarna utan för att den är ett arbetsredskap. Utan den blir det inga bilder i tidningen och inga telefonsamtal ringda. Vid datorn kan man visserligen sköta mycket men mobilen är liksom navet bland arbetsverktygen.
Så det var bara att vända hemåt ingen. Nu är jag lyckligt lottad som bor nära jobbet så det var ingen fara på taket. Men händelsen får en att fundera på sårbarheten. Och beroendet. En snabb googling visar att en genomsnittlig smartphoneanvändare tittar på sin telefon 63 gånger om dagen.
Man hissnar över siffran men tror förstås inte att det gäller just mig.
På semestern, sista veckan i juli, var min surf slut och av någon konstig anledning kunde jag inte ladda på mer. Den första irritation byttes snabbt mot ett lugn. När jag väl accepterat att det bara gick att ringa och använda mobilen som en klocka lade sig en annorlunda känsla över de dagarna.
Helt klart värt att uppleva igen. Kanske blir nästa semester helt mobilfri?