Charlotta Hemlin, krönikör
Jag är en mästare på sopsortering. Jag är så duktig på att sopsortera att hela vårt hus svämmar över av kartonger, kapsyler, konservburkar, tacosåsburklock och faktiskt fortfarande en del fönsterkuvert, för att inte tala om alla urdruckna energidrycksburkar som rullar runt på köksgolvet och utbrunna värmeljus som ligger i drivor.
Låter det ologiskt? Inte alls.
Det är nämligen en sak att sortera. Det är en helt annan grej att köra grejerna till återvinningen. Och den som en gång har börjat att riva bort plastkorken från mjölkpaketet eller lärt sig att pilla bort den lilla vekeshållaren från ljuskoppen på en värmeljushållare kan liksom inte låta bli. Det gör ont i en när en bit plast eller ett gem åker ner i de vanliga hushållssoporna och då blir konsekvensen att hela hemmet fylls med papperskassar och diverse kärl med mer eller mindre rengjorda förpackningar och annat på sin väg till återvinning. För att inte tala om de monstruösa mängder med emballage som landar i hallen när flera i familjen köper secondhand-kläder på Sellpy och andra liknande sidor på nätet.
Jo, jag vet att det saluförs olika så kallat praktiska lösningar för sortering och att det finns mer estetiskt tilltalande lösningar än våra papperskassar i köket. Men även snygga kärl blir ju fulla och ska tas ut och tas med till containrar och återvinningscentraler. Så hur gör folk? Åker de en tur om dagen till Återbruket? Är cykelkorgen dagligen fylld av metall, papper, tomglas och plast? Några försöker fuldumpa sina förpackningar vid Coop-parkeringen har jag sett men det är ju ingen lösning i längden, och knappast för miljön.
Tyvärr har det gjort mig både lite bitter och butter. Jag kan blänga på besökare som inte följer mina sorteringsregler. Jag har smugit efter svärfar för att fiska upp sånt som han kastat i hushållssoporna här hemma och det innebär också en del inomäktenskapligt gnissel. Exakt hur kladdig får en plastpåse vara för att den ska få passera som restavfall? Hur många mjölkpaket ska sköljas ur med samma vatten för att en sån rengöring ska miljömotiveras? Hur surt får det lukta?
Ibland kan jag nästan önska att jag vore lite mindre nogräknad vad gäller sortering så att jag kunde hiva mer skit i soptunnan utan att skämmas. Men nu är det som det är. Sopsortering har blivit lika med miljöansvar för mig, fast jag intellektuellt inser att det finns annat som gagnar klotets överlevnad mer än mitt idoga paketplottrande. Hur miljövänligt är till exempel ett brinnande krig? Vad gör jag för att stoppa den globala uppvärmningen egentligen? Jag stoppar huvudet i soporna för att slippa se och höra.
Och varför ska jag som privatperson håller på med detta slit och släp? Spelar det över huvud taget någon roll? För något år sedan uppmärksammade SVT att mer än en halv miljon ton plast eldas upp varje år i Sverige och att plasten som lämnas in till återvinningscentraler inte återvinns i mer än hälften av kommunerna, till exempel inte i Enköping.
Från och med den 1 januari i år har kommunerna istället för producenterna ansvar för insamling även av förpackningar. 2027 ska alla hushåll ha fastighetsnära insamling. Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Inte minst för husfridens skull.