Än så är det kanske inte vinter, som i videvisan, men det dröjer ännu några veckor innan du i blomma ska stå med din vackra vita studentmössa på.
Eleverna har räknat dagar sedan länge och som klassföreståndare i en trea är det omöjligt att inte följa med i nedräkningen dag för dag till studenten. Det står skrivet på varje whiteboard och sitter lappar i varje korridor på Westerlundska. Och så snackas det förstås om alla fester som räknar ned dagarna och trappar upp förväntningarna inför den stora dagen.
Men allra viktigast är nog studentmössorna. Redan för ett och ett halvt år sedan tog de mest framfusiga företagen kontakt med eleverna för att locka dem att förbinda sig att köpa och sedan dess har det rullat på. Modeller ska provas och personligheten uttryckas med kokarder, gravyrer, brodyrer och pins. Vi lärare har suckat både en och två gånger och tänkt att om eleverna skulle lägga lika mycket energi på sina studier som på att designa sina studentmössor hade betygen varit fixade i ett nafs.
För att inte tala om hur mycket eleverna måste jobba extra för att överhuvudtaget ha råd med hela härligheten. All heder till de gymnasieskolor som beslutat ge sina elever studentmössor i avskedspresent för att ingen ska behöva vara utan av ekonomiska skäl. För det är klart att alla ska ha en mössa. Känna samhörighet i stället för grupptryck. Det är klart att det ska synas att tolv, tretton år i skolan är över. Det är viktigt att markera ett avslut.
För en studentmössa är inte bara en huvudbonad. En studentmössa är en symbol, laddad med minnen, traditioner, en hel del åsikter och ganska mycket förvirring.
När ska den egentligen sättas på? Vissa hävdar vid valborgsmäss medan andra tycker att den ska ligga orörd till själva studentdagen. Inte ens vi gymnasielärare är helt överens om när och hur men i år blir det klassvis mösspåtagning den 17:e maj.
Och hur ska man som förälder förhålla sig till sin gamla gulnade skapelse, inköpt på Edbergs på Paus. Någon möda på att prova ut den kan jag knappast ha lagt, för den var flera nummer för stor och gled ned över ögonen hela tiden. Nu går den knappt på. Men frågan är om man får bära den på sonens studentdag, eller om det bara räknas som ett simpelt försök att stjäla lite uppmärksamhet? Förmodligen.
En stämma i åsiktskören brummar som vanligt på om att dagens gymnasieexamen inte har något med den riktiga studenten att göra och att det krävs censorer och studentskrivningar för att få bära en studentmössa med stolthet.
Men säg det till eleven som bryter ihop när hen inte längre orkar prestera på topp och oroar sig för att inte få en gymnasieexamen. Eller eleven som tvingas jobba heltid samtidigt som hen pluggar eftersom gymnasiestudier inte klassas som heltidssysselsättning och det krävs en inkomst på 27 360 kronor i månaden för att inte åka ut ur landet. Eller till dem som bara längtar ut och i väg men inte vet vart…
Visst kan det göra ont när knoppar brister och det är ju som bekant därför som våren tvekar. Men håll ut i kylan Ernst. Snart kommer de. Om en dryg månad. Flera hundra huvudknoppar klädda i skinande vita mössor, som alla laddats med olika minnen, mening och mål. Flera hundra stolta studenter som tågar genom stan för att sätta den stora mössan på din skalle och sedan vandra vidare i livet.