Efter att ha jobbpendlat till Uppsala ett halvår känns det som en ynnest att åter kunna ta apostlahästarna till arbetet.
Fritiden blir plötsligt oändlig och dygnet har fått fler timmar.
Utöver att bussåkandet är en rejäl tidstjuv har det varit en rätt angenäm upplevelse. Man hinner läsa tidningen (på mobilen såklart) i lugn och ro, busschaufförerna är trevliga och så länge det inte är snökaos kommer det en buss förr eller senare.
Nu finns det ju alltid ett aber med det mesta, i det här fallet den obefintliga volymknappen på en del passagerares mobiler. Till och med på min mobil, som är från stenåldern, kan man stänga av högtalarfunktionen.
Det kunde uppenbarligen inte den yngling som, medan han höll mobilen som man käkar en knäckebrödsmacka, under en halvtimme lät 25 passagerare åhöra varför han och flickvännen gjorde slut. Hon lät riktigt trevlig och han var definitivt inte värd henne, och jag tror inte att hon var informerad om den lyssnande skaran på bussen.
Å andra sidan har jag under den här tiden fått många middagstips, vad man äter till kvällsmat är uppenbarligen något man måste delge sin omgivning högt och detaljrikt.
Vilken musiksmak folk har är jag generellt inte intresserad av, men uppenbarligen saknar både yngre och äldre resenärer den tekniska faciliteten hörlurar. För att inte tala om ljudterrorn med alla blippande mobilspel med hissmusik i bakgrunden!
Jag säger bara, integritet! Är det ett ord som tagits bort ur ordböckerna?
Och så kan jag lägga till: Stäng av ljudet!