Något klassiskt jubileumsfirande blir det tyvärr inte, det sätter pandemin stopp för. Men det hindrar oss inte från att ändå höja ett glas och fira, lite sådär till mans. 

140 år är en ansenlig ålder som vi måste vårda med stor ödmjukhet samtidigt som vi förstås är riktigt stolta. I många generationer har vi funnits med på Enköpingsbornas köksbord och på senare tid även i era mobiler. Utan alla trogna läsare - prenumeranter och annonsörer - hade vi inte kunnat existera, det är ni som fortsätter att göra vår framtid möjlig!

1880 var en annan tid. 

I Sverige regerade Oscar II. Allmän rösträtt för män var ännu inte införd och gifta kvinnor var fortfarande omyndiga. Sverige befann sig i början av industrialismen och i Enköping hade Tändsticksfabriken nyligen startat. På gatorna sågs stadsläkaren doktor Westerlund, inne i staden bodde 2 500 personer och fattigdomen var påtaglig.

Demokratin var fortfarande långt borta när den unge boktryckaren Eugen Lemke erbjöd den ännu yngre hemmansägarsonen från Kungs-Husby, Gottfrid Peterson, att bli delägare och redaktör för den nya tidning han tänkte starta. 1879 hade han fått möjlighet att köpa loss Enköpings Weckoblad och ville nu ersätta den med en riktig tidning.

Gottfrid, som fascinerades av tanken på att kunna påverka omvärlden genom skriverier i en egen tidning, var inte sen att tacka ja.

8 januari 1880 gav de ut första numret av Enköpings-Posten. Så här redogjorde Gottfrid för tidningens "program":

"Redaktionen förklarar att den känner i många stycken sin bristande förmåga, men hoppas att prenumeranterna skall fästa avseende vid redaktionens goda vilja och allvarliga önskan, att sanningsenligt och ärligt behandla de ämnen, som kunna bli föremål för dess framställning."

Att sanningsenligt och ärligt behandla de ämnen som det skrivs om är fortfarande Enköpings-Postens ledstjärna. Långt efter det att det första tidningsnumret kommit ut har detta befästs i de publicitetsregler som vi inom media har att förhålla oss till och som fungerar som ett självsanerande system.

Under de 140 åren som gått har Enköpings-Posten skildrat samhällets förändringar, i stort och i smått. Vår demokratiska utveckling har spelat, och spelar i allra högsta grad, en oerhört viktig roll för hur media kan bevaka samhället. 

Och tvärtom - journalistiken spelar en avgörande roll för hur levande en demokrati kan bli. Om journalister fritt och obundet kan granska makten fungerar det som en slags kontrollfunktion av samhället och desinformation och falska rykten kan tryckas tillbaka.

Tyvärr är en fri och obunden press ingen självklarhet i världen i dag. Demokratin, som vi tar för given i Sverige, är i många andra länder ouppnåelig och snaran dras åt allt mer. Därför måste vi hela tiden hålla diskussionen varm.  Hur kan vi på bästa sätt bibehålla demokratin samtidigt som vi utvecklar den?

Men hur gick det egentligen för de unga herrarna Lemke och Peterson, då när de startade Enköpings-Posten för 140 år sedan? Ja, de gav upp ganska snart, redan 1881 övertog Johan August Lundin uppdraget som redaktör och ledde tidningen fram till sin bortgång 1917. Tidningen drevs dock vidare av familjen Lundin, ända till 1971, då Högerns förlagsstiftelse tog över. Mellan 1984 och 2017 ägdes tidningen av Nya Wermlandstidningen AB.

2017 köpte Norrköpings Tidningar Media AB och Upsala Nya Tidning Enköpings-Posten. 

I den regin tar vi nu sikte på de nästa 140 åren.