Först är det tyst och stilla när man kliver upp. Känslan är nästan åt det heliga hållet.
Sedan har jag hela cykelvägen till min disposition. Inga störande elsparkcyklar korsar min väg. Underbart!
Att få tända lamporna och få hela arbetsplatsen för sig själv är verkligen en ynnest. Det är bara jag och ingen annan här. Man skulle till och med kunna drista sig till att ta av sig byxorna, men ett tu tre så är städerskan här så att det får nog vara.
Har alltid tyckt om att få vara ensam och att få göra saker på egen hand, efter eget huvud. Det är förmodligen inget annat än någon sorts utlopp för ren och skär egoism.
Men det där med att föredra att spela solo går inte alltid riktigt hem – trots att det känns så bra.